De har inga bevis?

ja,

inte

olagligt,

nej.

De hade direkt,

förstått att det var han, ja,

ringt och tjallat, skvallrat, till polisen

och sen till mig, ja.

Han, den nye, var rätt ilsk, lite irriterad kan man säga utan att överdriva, ja.

-Din sjuke lille jävel!

och

- Det var fan min mor som hittade den.

Din mor?

- Ja, min mor, hon gråter fortfarande.

Din mor ...

så var de igång, ja, eller Han, jag, Poeten var igång.

... Har en penis.

Din mamma har en penis.

KLICK!

Lät det när de la, nej förlåt, slängde, på luren i andra ändan.



Nu,

vrider de lampan så den lyser mig rakt i ansiktet,

undrar om det inte är lika bra att jag erkänner på en gång.

Vadå? Jag har fan inte gjort något, säger Han, jag, Poeten, självsäkert, lutar Han sig bakåt, väger på stolen med armarna i kors, ser på kommissarierna.

- Du, vi hittade en stor jävla korv, dryga femton centimeter, i killens brevlåda och vi vet ju alla att den kommer visa sig vara din, så du kan lika bra erkänna direkt.

FAN,

de hade redan tagit såväl urin som blodprov,

fan,

nu

satt han i skiten,

så att säga,

ja,

det är kört,

ser inte ljust ut,

nej,

Han har ryggen mot,

repen,

stupet,

fan,

Han,

var fast,

ja.

Fan.

Vad skulle Bukowski ha gjort? Eller AlPacino i SCARFACE?

I en kort dagdröm, reser Han, jag, Poeten reser sig upp, välter bordet, vräker det ner i knät på de två konstaplarna på andra sidan,

Viker ner huvudet, rusar fram och stångar konstapeln vid dörren, i magen. Den är mjuk, magen, ja, konstapeln viker sig, viks ihop runt Poetens huvud. Han, jag, Poeten, rusar vidare, de låter han smita, de hade hans blodprov, han var fast, ja, Han stannar utanför och plockar av konstapeln, pular ner den, konstapeln i en papperskorg, ber om förlåt, fast det var lönlöst, ja, fan.

Han skulle klarar det, ja.

Den var inte hans, nej.

Det var Denandre eller Fatalisten, som gjort det, ja, jag minns faktiskt inte vem det var, nej och mindes jag skulle jag ändå inte tala om vem det var, nej, men det var inte jag.

Av T.L Stjerna 06 aug 2004 09:32