Lilla fru B och grannsämjan

Det finns ingen radhuslänga, inget parhusområde och absolut inget villakvarter som inte har sin egen lilla fru B. Bor man i innerstaden har man en bättre utgångspunkt. Numera känner grannarna sällan varandra och få lägger i sig i. De små fruarna B får under dessa villkor nöja sig med rollen som tvättstugepolis: "Det finns ludd i tumlaren" eller "man ska inte tvätta mitt i natten" kl 20 en måndagskväll. Är vår lilla fru B helt sysslolös händer det att hon håller koll på grannarna för att hitta någonting som hon kan ringa störninsjouren om. Att agera soppolis brukar ge henne en riktig kick. För att inte tala om pappersinsamlingar. Där kan man verkligen bekymra sig om brandfaran. För att inte tala om det riskabla; tänk ifall lilla fru B skulle behöva en ambulanstransport just när alla tidningsbuntarna blockerar farstun?

Men när sommaren äntligen kommer till det lugna, lite loja villakvarterets umgänge över staketen under de ljusa sommarkvällarna blir det fart på lilla fru B. Eftersom hon själv oftast har ett mycket enformigt liv annars hade hon ju inte haft tid att utveckla sina små "fru-B-talanger" så har hon gått om tid att observera sin omgivning. Grannens gräsmatta är inte bara grönare. Den innehållerve och fasa stora präktiga maskrosor och andra hemskheter som kan klättra över staketen.

Ett villakvarter bjuder onekligen lilla fru B på goda jaktmarker. Vintertid är dålig snöröjning ett säkert kort eftersom myndigheterna tycks bli lika förvånade varje år över att det snöar i Sverige. Här finns det otaliga möjligheter till klagomål. Ju snöigare vinter desto flera samtal ringer vår lilla fru B. Det är nästan lika tacksamt att klaga på sophämtningen. De kommer för sent, för tidigt eller de bullrar för mycket. Har lilla fru B väldigt stor tur så glömmer man någon gång bort att tömma hennes tunna och det kan hålla henne sysselsatt i månader vid sin telefon och ge henne ett ställföreträdande liv. En liten fru B som jag kände en gång hämnades på de försenade sophämtarna genom att fylla säcken med sten och tegel. Dagens nya tömmningsteknik har tyvärr gjort detta omöjligt.

Så har vi ju alla störande människor. Ett villaområde har ofta skrikiga småbarn, struliga pubbeungar och en eller annan trädgårdsfestare. De festerna brukar förlöpa efter strikt svensk tradition. Först anskaffas alkoholen. Sedan bjuder traditionen att far i huset bränner vid stycken av gris eller något annat offerdjur. Det enda man kan vara säker på är att det ryker! Och osar vidbrända bildäck. Nu är lilla fru B riktigt euforisk. Hon kan inte bestämma sig för ifall hon ska börja med att bara klaga på att det lukar rök utomhus så att hon inte kan vistas i sin trädgård och spara den riktiga höjdaren till sist: hon kan inte ens vistas inomhus längre på grund av alla marodörer i hennes skrämmande omvärld.

För att inte tala om alla skällande hundar som stör hennes eftermiddagslur och alla snuskiga katter som kissar på hennes gräsmatta. Vem vet vilka baciller detta medför för lilla fru B:s framtida hälsa? Här är vår lilla fru B flitig som en myra. Är hon riktigt i form så tar hon på sig att springa runt i hela villastaden med klagomål som hon vill ha underskrivna. När de fredliga och oftast totalt oförstående grannarna inte vill skriva under snörper lilla fru B på munnen och sätter sig ned för att tänka ut någon ny raffinerad teknik. Hela hennes fokus ligger på grannarna och deras göranden och låtanden.

Vi har nog alla mött lilla fru B och vi brukar nog stilla tänka på hur jobbigt henns liv tycks vara samt hoppas på en snar avflyttning. Personligen önskar jag bara en enda sak åt min egen lilla fru B:

Ett eget liv!

Av Sunny Börjesson 03 aug 2004 12:13