Jag drack sommaren blå

Jag gick i blåbärskogen och drack sommarens blåa sol.
Tunna och spetsiga mjuka blad med sina sågade kanter,
lyckades inte gömma de små blanksvarta sommarsolarna
från mina sökande ögon.

I skuggan av den osynlighetsklädde Näcken
vissnar använda midsommarkransar av stundens magi
och fåglarnas kvitter demaskerade de smaksensationer
av förklädnader som doldes i min blåbärsfärgade tunga.

Blåbärsfärgade fingrar viftade bort de knott
som begärligt kysste mina bara ben.

Ljuset i mina ögon följde spåret av brutna blåbärsris.
En jagad älg försvann djupare in i skogen
för att vara ifred i sina tankar om skogssjöns begärliga svalka.

Huggormar med solglansiga ryggar,
till synes oberörda av sin omvärld,
iakttog vaksamt mina bara ben.

Blåbärskogens förklaringar överskrider ibland
blåögda sommardagar
som flätas samman till daggdränkta spindelnät.

Av Margareth Osju 30 jul 2004 17:27