Viktigt med vitalitet i politiken

Jag begick då en dumhet som jag nu ångrar och gjorde mig offer för en osjälvständig röst. Det vill säga jag röstade "som mamma och pappa": på det stora partiet. Under den kommande mandatperioden insåg jag ganska snart att socialdemokratin och socialismen, som ideologi, inte stod mig nära. Valet-1998 röstade jag borgerligt.

Det har nu gått tio år och idag genomskådar jag det ena partiet efter det andra, vid politiska utspel. Samtidigt konstaterar jag en sak: Alldeles för mycket av etablissemanget propagerar socialdemokratiskt; statstelevisionen, vänstersossarna i media och popvänstern. Men inte bara det, en stor del av statens institutioner –från ämbetsverk, landshövdingsresidens, ambassadörer till politiska utredningskomitteér – domineras av S-märkta representanter. Detta är ingen slump, socialdemokraternas 72-åriga regeringsinnehav har inte bara inneburit majoritet i riksdagen – vilket är logiskt en demokrati – utan även partipolitisk kontroll över statens institutioner.

För mig som grunddemokrat är det oroväckande om ett politiskt parti får så stor makt över staten. "Det stora partiet" skulle göra sig en tjänst – ur ett demokratiskt perspektiv – om de tillsatte en mindre mängd av sina egna sympatisörer till höga ämbetsposter och ännu mer beträffande ordförandena för statliga utredningar.

Mitt borgerliga val består till stor del också av en proteströst mot det etablerade sosse-Sverige. Om den borgerliga regeringen suttit kvar fram till valet 2002, hade en hel del nya förslag kunnat genomföras, samtidigt som det självgoda Socialdemokratiska partiet fått ladda om batterierna i drygt ett decennium. Demokratisk vitalitet är viktigt.

Av Yohannis Petersson 23 jul 2004 08:45