Hushållsarbete del 2

Luther hade inte visat sig särskilt mycket de senaste dagarna och Margot kunde ibland känna något som hon trodde liknade saknad. Ja, du vet hur det kan vara när en gammal vän inte hört av sig på ett tag. Han eller hon kommer och går i ens tankar. Man undrar hur han har det och precis när man ska komma ihåg vad han skulle göra, så är alla tankarna försvunna och man slukas istället upp av det som händer just nu. Så var det för Margot och hennes Luther. Undrar var Luther kan vara? Margot visste att han trivdes bäst med att växla mellan att ömsom sitta på hennes axlar och ömsom sitta vid hennes sänggavel och ha koll på läget. Hur hon än sökte i huset såg hon inte skymten av honom. Smått uppgiven tog hon fram ett djupt talrik av finsporslinet och hällde filmjölk upp till guldranden på tallriket. Sedan pudrade hon mjölken med strösocker och brundoftande kanel. En gudomlig smak spred sig inne i munnen och en nöjd lätt suck formulerade ett välljudande, mmmm...

En snabb tallrikssköljning följde och sedan tog fötterna henne med snabba steg över de slitna golvtiljorna ut ur köket och hittade fram till de välanvända sommartofflorna i hallen. Några lätta steg tog henne åter till favoritplatsen i trädgården, plätten med de femhundra detaljerna på.
Margots rumpa rymdes precis på den fyrkantiga wellpappsbiten som var ren mitt bland tingen. Hon slog sig ner. Här runt henne ligger ungdomsmopeden i pyttesmå gulliga atomer som alla var organiserade så att varje del har sin bestämda plats. Det skulle kunna gå att montera ihop det mesta under dagen förutsatt att inget oväntat kommer emellan. Sagt och gjort. Margot började med att fästa styret på ramen. Timmarna utomhus med mopedatomerna gav henne möjlighet till egna tankar. Hur de än vandrade fram och tillbaka bland sommarminnen, så återkom de jämt till det här med hushållsarbete. I ungdomens dagar hade det varit enkelt att skylla på att hon inte fått lära sig att sköta undan något hushållsarbete hemifrån och att ingen i omgivningen hade förresten ändå förväntade sig att en tjej som Margot Grön skulle vara särskilt huslig av sig. Nej, snarare förväntade de sig helt andra ting och Margot hade inte varit sen med att leva upp till deras förväntningar. Ett ljud borta ifrån trädgårdsgrinden avbröt hennes tankar och Margot lyfte blicken. Med huvud på sned och med en sökande nyfiken blick fick hon nästan en mindre chock av det hon såg. Där satt Luther på en liten solstol i skuggan under de blå praktliljorna. Han såg ut att njuta i fulla drag. Margot kunde studera honom ingående en lång stund. Ett tvåmannatält var uppsatt under liljebladen och det syntes ett pyttelitet tangriakök i bakgrunden. Bredvid det uppmonterade köket stod en vattenflaska. Margots blick gick tillbaka till Luther i stolen. Han såg så avkopplad ut och hon kunde inte erinra sig när hon såg honom sådan senast. Just då vaknade han och deras blickar möttes. Snabbt kom han på fötter och blev sig helt lik. Han sprang längs rabatten och pekade på allt ogräs som stod i full blom. Han sprang fram och tillbaka flera gånger och Margot satt som fastnaglad och bara stirrade på sen springande figuren. I handen höll hon kvar en gasvire och som i trans monterade hon den på rätt plats samtidigt som hon höll ett öga på Luther. Han pausade nu i sin solstol och hade lagt sin keps till rätta så att den skyddade mot den varma solen. Han verkade helt avkopplad och det var som om Margot inte längre fanns i hans sinnevärld. Detta störde henne och istället för att fortsätta med mopeddelarna reste hon sig. Med tysta steg sneddade hon förbli rabatten av blå praktliljor med hög blick. Hon visste precis vad Luther pekat på. Istället tog hon sikte på postlådan som sitter utanför grindstolpen. I förbifarten fick hon med sig fyra ogärsstrå som hon lät falla till marken precis innanför grinden.

Något i Luthers värld skulle i alla fall vara förändrat när han väl behagade komma tillbaka, tänkte Margot nästan ilsket. Vilken jädra typ han är, den där Luther. Inte gör han mycket nytta heller. Han skulle ju ha kunnat rensa hela rabatten vid det här laget, men ack, han bara satt där alldeles tyst och avkopplad i sin solstol. Margot kände att det låg ett brev i postlådan. Hon tog upp det och stängde lådan. På vägen tillbaka flyttade sig två stora tovor av ogräs fartligt nära den upptagna solstolen. Margot söker sig till det tysta köket inomhus och när hon slår sig ner på träsoffan kommer tankarna på hushållsarbete tillbaka. Samma problem kan ha olika slags lösningar, sammanfattade hon. Mitt framför henne stod diskbänken överfull av familjevariantslösningen. Visserligen var det nu rätt många år sedan barnen flyttat hemifrån och det vara bara Luther som ändå hade envist stannat kvar. Familjevariantslösningen består helt enkelt i att införskaffa flera uppsättningar av samma porslin, gärna både vardagsporslin och finporslin för variationens skull. Har man tjugofyra tallrikar av samma sort, räcker de längre än vad sex gör. Njutningen är detsamma, fast diskbänken behöver förstås vara tillräcklig. Som alternativ lösning hade erfarenheten lärt Margot att kolla in om porslinet är stapelbart innan man gör inköpen. Minst 27 cm i höjd bör de hålla för i stapelvara inklusive spår av matrester förstås. Stabilitetsfaktorn fungerade ännu i köket och Margot hade samma lapp och samma foto ännu ovanför diskbänken. Fast på den tiden hade faktiskt damen på fotot skakat på huvudet en och annan gång, fast aldrig ett leende förstås. Nu gick Margot över till att sprätta upp det nykomna brevet som saknade avsändare.

Ett kort och praktiskt brev som meddelade att Margots svåger Ingvar skulle komma på besök i nästa vecka. Han tänkte stanna över ett par dagar om vädret höll i sig. Margot sneglade mot den molnfria himlen och tänkte att han stannar nog hela veckan. Samma tanke satte fart på henne och mopedatomerna fick ligga still och sola sig i gröngräset hela eftermiddagen. Margots rumpa vaggade runt längs rabattkanten och Luther satt oberörd kvar i sin solstol. När kvällssolen och hungern kom, drog sig både Margot och Luther inomhus. Han visslade ända fram till strax efter klockan sju innan han började spatsera i sina finskor fram och tillbaka på den tomma diskbänken. Margot drog igen köksdörren med en bestämd hand och gick något utmattad till sängs. Hennes läslampan lyste till efter tio innan Margot nöjd tryckte på den lilla svart bakelitknäppen och lät nattdrömmarna ta överhand.

Av Gun Lundberg 23 jul 2004 08:37