Motsatsen till Anna Lindhs mördare

Den grupp psykiskt störda hon syftar på är de som p g a kriminalitet döms till fängelse där de inte får någon vård. Utifrån samhällsskyddsåtgärder argumenterar hon för att denna grupp psykiskt störda skall få adekvat vård och att detta i längden skulle ge stora samhällsvinster. Focus i artikeln är psykiskt störning, kriminell, samhällsskydd, ekonomisk samhällsvinst och någonstans i bakgrunden skymtar även värnandet av demokratin. Poängen i artiklen är att det lagförslag som Psykansvarskommittén lagt fram i betänkandet "Psykisk störning, brott och ansvar" skall antas snarast. Denna lag skulle ge denna grupp psykiskt störda den vård de behöver.

Uliczka använder Anna Lindhs mördare Mijailovic som ett exempel på varför det är viktigt att satsa på denna grupp människor.

Jag kan inget annat än hålla med Uliczka. Visst ska dessa personer ha vård. Men ändå så känner jag att hennes artikel inte vinner mitt fulla stöd. Jag ska försöka förklara.

Det jag reagerar mot är att Uliczka hävdar att Mijailovic ska ha vård utifrån samhällsskyddsprincipen. Det är samhället som ska skyddas, inte individen som ska värnas. Om hon hade argumenterat utifrån att Mijailovic som individ ska värnas, få ett värde och därför få den vård han behöver, hade hon nått fram till mig. Då hade hon skridit över gränsen mellan kriminell och icke kriminell.

Jag värnar om de psykiskt störda som blir tysta och icke kriminella. Min bror tjänar som ett bra exempel på detta. Han var icke kriminell. Till skillnad från Mijailovic ville han inte döda. Det var hans frisedelsansökan från värnplikten som inledde hans s k schizofrenisjukdom. En man som inte vill lära sig att döda måste vara psykiskt störd, eller hur!

Han blev aldrig ett hot mot andra eller samhället. Han successivt bara tystnade bort. Den brist på samhällsfarlighet som han uppvisade var ett tungt argument för utebliven vård, stöd och hjälp. Denna sjukjournalsanteckning från 1991-05-15 får tala för sig själv:

Psykiatiker XX i telefonkontakt med distriktsläkare YY.
"Refr har varit på hembesök hos pat. Man fick ta sig in genom att borra upp låset. Det såg snaskigt och ostädat ut i läg. Pat har inte alls skött städning eller hygien. Refr hade kontakt med grannar, ingen av dessa upplever sig hotade eller har besvär av dålig lukt från pats läg. Dr YY fann inte VI vårdintyg indicerat, med hänsyn till att det inte var ngn som kände sig hotad eller att det var besvärande lukt utanför läg. Dr YY rådde emellertid pat att acceptera en besökstid här på mottagningen för fortsatt kontakt med psykiatrin."

Det fanns inget behov av att skydda samhället från min bror därför ingen vård. Efter denna händelse fick min bror koncentrationssvårigheter, blev ytterligare svårkontaktbar och isolerade sig ännu mer. Han dämpade sin ångest med alkohol och blev alkoholiserad. Min bror uppvisade klara symtom på PTSS, posttraumatiskt stress-syndrom. Något som en människa kan få efter "upplevelser som inneburit dödshot, allvarlig skada hos sig själv eller andra eller riskt för detta". ur Bra Böckers Stora läkarlexikon - posttraumatisk stress-syndrom.

Min bror kände sig hotad till livet av läkarens hembesök!

Efter detta träffar min bror sin psykiatiker 91-06-07 och 91-08-06 där de bara samtalar lite. Fram till juni -96, då han läggs in på sjukhus för ev hjärtfel, sker ingen kontakt alls. I januari -97 avled han. Det hade under detta halvår visat sig att han hade en stor hypofystumör och total hormonell obalans i kroppen. Ett tillstånd som tar flera år på sig att utvecklas.

Den svinstia tyvärr har jag ingen skanner, annars kunde jag visa bilder på den som han levde i och som läkare YY vittnade om vid sitt hembesök var ingen anledning till att ta in honom för ordentlig vård och framförallt medicinsk undersökning. Samhällsskyddet krävde inte detta.

Kunskapen inom psykiatrin om vad en person som min bror behöver för att han ska leva ett värdigt liv saknas totalt. Psykiatrin har bara utvecklat metoder som är samhällsskyddsbevarande. Antingen har du sjukdomsinsikt och blir nerdrogad eller så bedöms du utifrån samhällsskyddsprincipen. Gäller samhällsskyddsprincipen så går gränsen mellan kriminell och icke kriminell.

Dessa tre grupper, sjukdomsinsikt, kriminell och icke kriminell, har dock ett gemensamt: de får inte det de behöver i form av ordentliga medicinska undersökningar, rehabiliterande insatser och grundläggande tryggghet i form av boende, mat för dagen och ekonomi. Dessa saker är inget som automatiskt utvecklas och blir bra genom att hävda samhällsskyddet. Däremot skulle ett värnande om människans värde göra det och samtidigt utveckla samhällsskyddet.

Av Marie Hellström 17 jul 2004 22:03