Domen mot Mijailovic helt korrekt

Författaren Helen Uliczka var Ledamot i Psykansvarskommittén 2001-2002 och är nämndeman i Göta Hovrätt

Domen mot Mijailovic var helt korrekt. Det var en seger för rättssamhället att Hovrätten inte dömde "politiskt", dvs till livstids fängelse. Trots att vi alla vill se en mördare straffad är det faktiskt förbjudet att sätta psykiskt sjuka människor i fängelse. Att förbise detta för att den mördade är en folkkär eller högt uppsatt person är inte förenligt med principerna för en rättstat. Däremot kunde man tänka sig att införa två olika sorters brottsrubriceringar. Liksom "våld mot tjänsteman" är ett allvarligare än samma våld mot en privatperson, kan mord av folkvalda representanter anses som både ett brott mot en person och ett brott mot demokratin. Miljailovic har då begått två brott, dels har han mördat privatpersonen Anna Lindh, dels har han mördat en demokratiskt tillsatt "institution", dvs utrikesministern. Oavsett detta skulle domen till vård förstås ändå vara rätt.

Folkstormen mot domen grundar sig i oförståelse och ensidighet. Man måste kunna kombinera tankarna att brott skall sonas och att vård behövs. Det behöver inte vara antingen det ena eller det andra.

Det bästa vore om man snarast införde det nya lagförslag som Psykansvarskommittén kom med i betänkandet Psykisk störning, brott och ansvar SOU 2002:3 Länk: regeringen.se Förslaget innebär att vårdbehovet skall styra var påföljden verkställs och alla som anses vara i behov av psykiatrisk vård skall få sådan. De som svarar bra på vården under påföljdens avtjänande behöver inte nödvändigtvis återgå till fängelset under resten av strafftiden. De kan istället hamna på behandlingshem vilket står i betänkandet på s. 94, 159 eller slussas tillbaka ut i samhället på ett lämpligt sätt, så att de inte riskerar ett återinsjuknande genom att hamna i fängelsets destruktiva miljö. Tyvärr är fängelserna inte drogfria och de som blivit fria från missbruk som t ex grundar sig i "självmedicinering" av ADHD - vilket är vanligt riskerar att återfalla när de kommer dit. Ur både brottsförebyggande- och behandlingssyfte är det alltså bättre att en person som behandlats med gott resultat ges frigång med medicineringsföreskrifter samt täta uppföljningsbesök hos psykiatrin och frivården. Kommuner och landsting måste också se till att det finns en fungerande vårdkedja för uppföljning och kontroll, inte skjuta över problemet på en annan instans, tyvärr alltför vanligt.

Förutom Sven-Erik Alhem och Madeleine Leijonhuvud har de flesta juridiskt anknutna personer som uttalat sig i frågan varit kritiska till domen. I fängelserna sitter idag många som inte är i lagens mening "allvarligt psykiskt störda". Trots detta är många av dem verkligen allvarligt psykiskt störda, men får ingen vård. Jag är nämndeman i Göta Hovrätt och misstänker starkt att de flesta som döms har någon psykisk störning som ingen brytt sig om att diagnostisera. Trots att brottens karaktär och psykiatrisk forskning tydligt talar för att det är så, är det sällan eller aldrig som rättens ledamöter förordar ens en liten psykiatrisk, s k § 7, undersökning. Hovrättslagmannen i Socialstyrelsens rättliga råd ville heller inte godta att Mijailovic var allvarligt psykiskt störd. Är det ett mönster inom hela den juridiska kulturen att inte se psykiska störningar eller godta att det är annat än ren ondska som ligger bakom brott? I så fall behövs det en hel del utbildning för våra domare.

Att Mijailovic fick rättspsykiatrisk vård berodde troligen på att Anders Forsman, som undersökte honom senast, är en väldigt sansad och trovärdig person. Han kunde inte förbigås av rätten, för att istället döma efter rent tyckande.

Givetvis kräver förslaget att kriminalvården regelmässigt tar initiativ till undersökningar av de intagnas psykiska hälsa och vårdbehov. Detta sker ju knappast alls idag, när de flesta av fängelsepsykologerna och -psykiatrerna blivit insparade. Här behövs fungerande rutiner för att lagen skall fungera som den är tänkt.

Betänkandets förslag om samhällskydd, dvs att efter strafftidens slut kvarhålla personer som efter riskbedömningar visar hög risk för fortsatt farlighet för sin omgivning, har också kritiserats som inhumant. Den dömde skall dock ha återfallit i grova våldsbrott samt ha en psykisk störning. Den psykiska störningen behöver inte begränsas till den definition man nu använder. Idag hamnar de med svåra personlighetsstörningar, t ex psykopati, utanför vården och all annan behandling. Betänkandets mindre snäva avgränsning innebär det att de som med visst fog kan antas vara farligast, också kan få den långvariga behandling som krävs. Idag får de sällan någon vård alls utan släpps ofta ut lika farliga som när de kom in, eller farligare.

Tanken med samhällsskyddsåtgärden är alltså inte att en person som är dömd till ett långt fängelsestraff för ett grovt våldsbrott först skall sitta av strafftiden utan vård och sedan få sitta ännu längre utan att heller då få någon vård. Det vore djupt oetiskt. Nej, tvärtom skall den intagne få adekvat vård inom rättspsykiatrin, eller annan behandlingsform, redan från straffets inledning. Befinns han trots vården fortfarande utgöra en hög risk emot andras liv och hälsa efter strafftidens slut, kan man med samhällskyddsåtgärden behålla honom i fortsatt vård. En samhällsskyddsåtgärd skall definitivt inte innebära att man "kastar bort nyckeln", utan att behandlingsplaner för individen både finns och följs. Så sker inte idag. Dessutom skall den omprövas var 6:e månad.

Det finns också en sanning bakom insikten att många som begår brott har haft en "dålig barndom". Det är ingen ursäkt, men bör ses som en förklaring och även tjäna som en väckarklocka för hur viktigt det är att barn inte skall vara i miljöer där våld och övergrepp sker. Skola och socialtjänst måste vara mycket uppmärksamma på dessa barn och sätta in åtgärder i tid. Hade Mijailovics pappa aldrig slagit hans mamma skulle troligen Anna Lindh levt idag….

Den nya lagen bör skyndas på. Då får vi en bättre rättspsykiatri och mer vård för de dömda. Vi kan alltså göra en samhällsvinst genom både en lägre brottslighet och ett humanare straffsystem.

Av Helen Uliczka 14 jul 2004 11:33