Vinfest i Provence

Byns festkommitté arbetar dagar och nätt veckor i förväg och in till sista minuten. På torget som gränsar till min balkong placeras ett jättepartytält, uti fall att regnet skulle slå till, långbord dukas upp och baren runt fontänen ställs i ordning. I bottenvåningen ligger Le Circle Amicale, stamlokus för männen i byn. Nu städas det och fylls på i hyllorna. Efter ett antal vinfester här har vi lärt oss rutinerna och just därför planerar vi också en fest hemma eller besöker vänner i en tystare grannby.

I normala fall väcks vi i ottan av doften från bageriets
nybakade croissenter som tränger igenom murstocken men idag är det av byns spelmanslag som defilerar genom byn. I täten går åsnan, spänd framför en kärra till bredden fylld med druvor. Lasset, krönt av en vinstock, är på väg till kyrkan där vinstocken ska välsignas. Fler och fler ansluter tåget längs bygatan och väl framme på kyrkbacken, som här är en öppen plats omgärdad av medeltida bebyggelse, har de blivit ett hundratal. Det är nästan bara turister och vi inflyttade, som inte är klädda i traditionella dräkter, kvinnorna med den karaktäristiska stråhatten på ryggen. För oss är detta ett skådespel, för fransmännen en högtid som bygger på uråldrig tradition. Vin, liksom bröd, är heligt.
Borta på torget är matlagningen i full gång. Jättegrytor fylls med vatten och mjöl gjort på majs, som ska röras i timmar, innan det blir polenta. Ett tungt arbete, detta är vid ett av de få tillfällen då männen aktivt deltar i hushållsbestyren, åtminstone den äldre generationen. Klockan är tolv, på bardisken är aperitif framställd, kyrkobesökarna strömmar till, nu är det bara borgmästaren alla väntar på. Innan han anlänt är det ingen som får ta för sig. Äntligen, det sedvanliga hyllningstalet till vinets ankomst...och så brakar det loss.

Åsnan som år efter år genomlevt vinfester vet vid det här laget att hon ska gå fram till den gamla vinpressen som monterats upp för detta tillfälle. En man står ostadigt på en stege och fyller på med druvor, en annan serverar druvsaften som kommer ut i andra änden. Polentan är klar, Dauben, den traditionella köttstuvningen, anländer från Bykrogen och kalaset kan börja. Spelmanslaget har fått sällskap av dansorkestern och jazzmusikerna som svingar runt på barerna längs bygatan. Några timmar senare påminner byn om karnevalen i Rio, barn, unga, äldre och gamlingar i vinextas.

Förra året väntade vi besök från Sverige just den här dagen. De anlände precis när den stackars åsnan med kärra och allt drogs med in på Café de la Poste. Hur förklarar man galenskapen? När vinskörden är över är glädjen gränslös.

Av Lena Lindström 07 jul 2004 23:19