Gratis sex!

Till listan av sjukdomar jag "lider" av kan förutom dyskalkyli, dyslexi och fibromyalgi läggas en liten släng av homofobi. Inte så att jag har något mot homosexuella, men jag vill inte att min omgivning ska tro att JAG är homosexuell. Annars skiter jag fullständigt i vad vuxna, friska, nyktra människor sysalar med i sänghalmen. Eller med vem eller vilka, så länge de i övrigt uppför sig anständigt.

Så i ett halvhjärtat försök att eventuellt hitta Prinsen, Mannen i mitt liv, har jag anmält mej till en sådan där nätdatingsajt. Ett prova på medlemskap i två veckor, gratis. Men kommer inte att fortsätta när det ska ha betalt. För så desperat är jag inte efter att dela mitt liv med någon. Egentligen trivs jag rätt bra som singel och de enda gångerna jag varit riktigt desperat efter en karl är när min egen ork och muskelstyrka inte räckt till. Oftast har det varit i samband med ved, trädgårdsarbete och snöröjning.

Men när vi grannar gick ihop och köpte en åkgräsklippare, försvann en del av desperationen. Likaså när en granne skaffade traktor med snöblad. Veden får jag fortfarande kämpa med, men det går. Inte behöver jag heller en man för att öppna syltburkar odyl. Det flesta "karlproblemen" går förövrigt att lösa med tekniska hjälpmedel och lite uppfinningsrikedom...

Om det sedan är feghet eller just det faktum att jag egentligen trivs ensam, som gör att jag "ratar" de flesta som matchas mot min profil, det vet jag inte. De flesta är säkerligen helt trevliga anständiga män, men jag lyckas alltid hitta fel. Skägg eller mustasch, nä tack, har redan fyra håriga saker och pussa på. För kort, för tjock, för smal, för gammal, för ung, för "ful" osv. Vad gäller det fysiska, som egentligen i slutänden är det minst viktiga, när lampan väl är släckt spelar de mindre roll. Och vad nytta gör ett fagert nylle, om personen i övrigt är otrevlig?

Plastikkirurgi och dunderkurer biter inte i längden på tidens tand. Förr eller senare står man där med en rynkig halvskruttig gubbe med dito kärring bredvid och det enda man då har kvar är en otrevlig OCH ful gubbe. Och med tanke på att man själv knappast är någon fotomodell, borde man inte vara så fördömande.

Överlever matchningen den fysiska granskningen, så tar man en span på vad mannen i fråga fyllt i i sin profil. Jaha, allergiker, gillar inte djur, skippa. Lever för sin sport, träning. Puh, blir trött av bara tanken och ränna runt på gym, joggingspår och golfbanor. Storstadsmänniska som älskar dans och uteliv. Jag som inte kan ta ett danssteg och får huvudvärk av att vistas i stökiga miljöer. Bor i Norrland, Skåne, för långt bort osv.

Så tar man kontakt i alla fall med någon, eller han tar kontakt trots att mannen i fråga inte har alla egenskaper som man söker och det visar sig kanske att karl’n i fråga endast är ute efter en knullpartner eller att snacka sex och snusk. Suck! Vill jag prata sex och snusk med vilt främmande karlar, skulle jag aldrig anmäla mej till en datingsajt. Då skulle jag starta en egen sexlinje och ta betalt. För inte fanken snackar och stönar jag via telefon eller dator gratis.

Däremot är både sex och sexprat gratis, om/när jag hittar någon som jag trivs med i övrigt, något som många män tydligen inte fattat. Och då gäller det inte bara mig, utan oss kvinnor i allmänhet. Uppför er anständigt, mina herrar, och ni behöver aldrig betala för att få sex!

Av Ilona Betula 26 jun 2004 18:13