... tills man inte måste prestera alls som den svenska direktörseliten av "fallskärmsjägare" vars positioner vem som helst kan ha.
Låt oss fördjupa oss i skälet bakom Tottis spottande. Än en gång får vi ta en titt på VM-94:
Italiens gamla "tia" hette under nittiotalet Baggio. Hans spelstil var inte helt olik Tottis men Baggio hade bättre teknik. Baggio var ett offer för pressen under nittiotalet. Kanske var det hans buddism som gjorde att han under VM-94 kunde hitta lugn, ro och upplysning inför matcherna eftersom det var han som förmedlade det mantra som räckte till semifinal. Baggio grät efter kvartsfinalen mot Spanien, han grät efter Semifinalen mot Bulgarien och visade känslor och medmänsklighet. Ronaldo gör likadant när de mörka faktorer som jag listar ovan blir för starka.
Inte undra på att klyschan "blod, svett och tårar" används flitigt inom fotbollen.
Totti fäller inga tårar. Hans agenter anser nog att det är ett dåligt karriärsdrag.
Sprätten av Rom har det inte lätt och trycket jag beskriver måste vara outhärdligt i en stad som Rom där kriminella faktorer kan förvandla Olympiastadion till en egen privat tryckkokare som de kan stänga av efter eget behag.
Men men, det verkar nästan som om man glömt att vi spelar match mot Italien i dag. Massmedia mig själv inräknat har lagt ett vansinnigt stort fokus på avstängningen. Låt mig få vara kristallklar på denna punkt: Totti kommer till EM, han får sin presidentsvit för att egot skall få plats.
Han tränar och spelar mot Danmark.
Han blir förbannad och spottar en motståndare.
Han blir bestraffad.
Vad är problemet?
Så här håller en diva på. Det är just det som vi har de till. Om Totti drack mellanmjölk, röstade liberalt, rakade håret och gjorde andra mesiga saker som är på modet så skulle han inte vara den gigantiska diva han är. Visst lever dessa i symbios med massmedia men någon hejd för det vara på den svenska Totti hetsen.
Nog om Totti nu.
Sveriges spel för morgondagen blir svårt att sia om. Sverige är just nu verkligen oberäkneliga men något jag själv vill se mot Italien är det vapen som biter så hårt eftersom det är något Italien själv saknar: Aggroviljan. Den där riktiga vinstlusten med en aggressivitet och en taktisk kyla som heter duga. Vi KAN spela så men när det gäller viljan måste Laget leta djupt: Alla lagledare och spelare skryter om att de har viljan: "alla jobbar för alla, vi ger oss inte, vårt lag har lagmoral...:"
ZZZZZZZ
Det där stämmer inte.
För att nå den där extra lilla viljan finns nog bara en sak säker: Man måste man vara hungrig. Italien under VM-02 var inte hungriga. SydKorea var ett av de hungrigaste lagen och deras lag var 22 vandrande monument över aggroviljan.
Att löpa lite längre, snabbare.
Att slänga in huvudet i dueller där Italienarna inte sätter in sin fot.
Att komma ut ur en tackling med resterna av Vieris tröja i munnen.
Det vill jag se.
Vi har Blod Svett och Tårar. Bättre än Blod, Spott och dårar.
*****
För att läsa mer om EM, dagens citat, transferrykten och andra ämnen skicka ett email shq-subscribetopica.com så går du med på hans nyhetsbrev - Red
Av SHQ 18 jun 2004 02:37 |