Kryss og Tvaers

Från mitt köksbord har jag utsikt, mot och över Söderåsen. Solen stiger upp, bakom den.

Förr var det ett skådespel, när brevduvorna i flock, med himlen som bakgrund, utförde sina konster. Sysslolösa, vanartiga gossar, saboterade duvslagen, hungriga äldre förflyttade de överlevande, till köksgrytorna. Ryktet, att ankorna i parken gått samma öde tillmötes, uppstod då de försvann.

Koloniområdet, som tidigare var fullt av hobbyodlare, ger ett tomt och trist intryck. De jobbade och planterade. Okända nattvandrare skördade. Därför ligger området i träda.

"Upps", där kom dagens post. Reklam till tusen, inpackade i postens eget blad. Brev är sällsynta, nu, när nästan allt ordnas över internet. Ett ensamt, igenklistrat, vitt kuvert. Högtidligt, nyfiket skulle detta öppnas. Ett kort med röd ros, samt texten "Grattis Du vann en trisslott, med lösningen av vårt netkorsord Hälsningar Hemmets Journal." Vinst 1 x 25:-

Sveriges Radio har sedan någon tid en klassisk kanal, dygnet runt. De annonserar: "Nu spelas - titel - sedan kommer." På detta sätt, blir det mycket lyssnande. Jag måste ju höra nästa också.

Därför blir det spel eller kryss. Korsord blev ett måste redan i unga år. Övergick till last. Många tror att det är svårt att lösa dessa gåtor. Icke. När man lärt sig att tänka, som konstruktören, fylls rutorna i, så fort pennan kan gå. Trots detta fick jag snart lära att "Världens största optimist, är den, som löser korsord, med kulspetspenna." Vinster kom med jämna mellanrum. Småsaker som inte täckte portkostnaderna. Sononymordlistor var på önskelistan, varje jul. Första uppslagsverket : Bonniers Folklexikon 1951. Förnyades 1970 med dataillustrerad uppslagsbok. Svenska Akademins ordlista är ett måste.

Av alla de vinster jag fått, skäms jag över en. Arbetet, mitt dagblad, hade ett, ganska lätt korsord, men en vecka var det olösligt. Vågrätt - 5 bokstäver - fråga tas.
Första och andra rutan utan hjälp, likaledes tredje och fjärde. Mittelbokstaven var n. Ingen av de böcker eller andra hjälpmedel, gav svar på vad "tas" var eller skulle bli. Jag passerade Arbetets tryckeri och kontor varje dag.
Gick in, frågade redaktören om det var feltryck.
- Nej, du skall tänka på läkarbesök, blev svaret.
Jag fyllde i "sänka", lade lösningen i avsedd låda och vann första pris. Ett stort bokpaket.

Allers sålde som bilaga "Världens största kryss." Rätt öppnade lösning skulle vinna en resa till London och
inskrivas i Guinness Rekordbok. Åtta veckor, var köksbordet ockuperat av detta jätteverk. Pennor, radergummi och övriga attiraljer. Åt gjorde vi vid skärbrädan på diskbänken.
Bibliotekarierna, hjälpte till med letande efter fackböcker. Till hustruns stora glädje och min lättnad sändes lösningen in, för att delta i dragningen. Jag vann inte, med fick ett diplom, som ramades in.

Bra Böckers lexikon, köptes, genom att man tillhörde bokklubben. På detta sätt, fylldes bokhyllan av böcker man inte läste. tog med en - istället för blommor, när vi var bortbjudna. Nu senare, efter datans inträde i mitt liv och anskaffandet av Bonniers Compaktlexikon på diskett, blev dessa vackra skinnband värdelösa.

Även disketten ratades, när jag genom prenumeration hos
Nationalencyklopedin NE.SE fick tillgång till
allt och som uppdateras dagligen.

Nu är det snart dags att starta rullatorn, gå bort till utomhusbadet, vattengympa en timma. Därefter mår man, som en prins. Vintertid, får vi äldre avstå från detta. Troligen anser kommunen, att vi äldre, sliter för mycket på badhusets vattnet. Friskvård är bara till, för kommunens anställda, dessa har 50 procent rabatt på årskorten.

- Inget gnäll om ja får be, säger hustrun. Vi har beslutat, efter att ha sett "Mordkommissionen" i gårkväll, att åka till Køge någon solig dag. Danskarna låter oss åka tåg i Sjælland så mycket vi vill, tre månader för 375 dkr per person. Tack för det! Flera resor till Tivoli och besök i Kongens By. Kortet gäller även för bussar. Många rundturer med deras nya dubbeldäckare, har det blivit, vackra sommardagar.

En nyhet är Metron ett förarlöst, av Köpenhamnarna bespottat samfärdsmedel, under jord. Vid Norre Port låter man hissen föra till perrongen. En hjälpsam konduktör visar in oss i vagnen. Efter i par minuter befinner denne sig inne i Magasin du Nord. Rulltrappan upp till Kungens Nytorg.
Detta har fått en ansiktslyftning och både duvor och människor njuter. En kort promenad bort till ankaret. Ett minnesmärke över sjömän som under sista kriget, offrade sina liv för friheten. En av hustruns 12 syskon, är med bland dessa, så det blir en kort, allvarlig stund.
Vidare in på vänstra hamnkajen, tidigare ett ökänt kvarter.* Nu ett område för lyxkrogar vad priset anbelangar, samma namn som i unga dagar, åldriga, trånga trappor ner i mörka källare, om inte vädret tillåter användandet av uteserveringen.

Gamla träskutor är ombyggda till jazzklubbar eller teatrar.
Restaurangen, som får äran av vårt besök är Nyhamn 17.
En gång om året, äter vi deras sjötunga. 4 filéer per man. Två kokta, två stekta. Ett stort fat, en risring i mitten, från denna strålar duchessepotatis ut till kanterna och bildar små rutor. Innerst hummer, sedan räkor, ostron, musslor, sparris, kronärtsbottnar, tryffel, rysk kaviar, goda såser i varje fack, varav två är reserverade till fiskfileérna.

Om sonen är med, ordnar han vinerna. Det duger inte med vadsomhelst. Krögaren och han pratar årgångar, vi njuter av miljön. Mätta och belåtna, är det dags att betala.
Hustrun och jag går arm i arm, nynnande på Edvard Perssons ord:

"Du behöver inga penningar, när Du vid porten står
Du kan ingenting ta med dig dit Du går."

En promenad genom Strøget över Rådhusplatsen till Tivoli
med kaffedrickning och kladdig söt kaka.

* Vid kajkanten låg en något berusad svensk. Han hade stupat på vägen till båten. En annan, något mindre " tankad ", stannade, lyssnade, samt svarade:
- Nej, hjälpa dig upp kan jag inte, men lägga mig ner och göra dig sällskap klarar jag. "

Av Lennart Ekman 07 jun 2004 13:55