Ett land med många hycklare

Med hyckleri menar jag att veta vad som borde göras och vad som är det rätta men av feghet förkunna något annat. Upprepas hycklandet tillräckligt ofta kan det till slut upplevas som en sanning.

Utbildning är ett av många exempel. Den officiella ståndpunkten är att alla ungdomar skall ha behörighet att läsa vidare på universitet. En fullständigt absurd tanke. Det finns forskare som hävdar att kanske cirka 30 procent av en årskull har förutsättningar att tillgodogöra sig en kvalificerad akademisk utbildning som leder till examen. Procentsatsen kan naturligtvis diskuteras men en sak är klar; det är bara i Sverige den ligger på 100 procent. Jämlikt skall det va! Hej o Hå. Man behöver bara ställa sig frågan varför en bagare eller en målare behöver en akademisk examen så inser man det galna i systemet. En följdriktig konsekvens är ett ökat kunskapsförakt som bland annat resulterat i att idrottsgymnasier med allt från bandy till golf prioriteras medan särskilda gymnasieklasser för elever med en naturvetenskaplig begåvning motarbetas. Det sistnämnda är tecken på elitism och skall bekämpas. Varför inte erkänna att vi i födelselotteriet har fått olika förutsättningar att tillgodogöra oss akademisk utbildning? Då ändå alla innerst inne vet att det är så!

Göra vinst på sjuka. Finns det något mer moraliskt förkastligt? Åtminstone inte enligt socialministern. Lagar stiftas och förbud utfärdas i syfte att motverka alla former av privatägda sjukhus även om priset på dess tjänster bestäms av det allmänna. Fanns det minsta konsekvens i all den hycklande populistiska upprördhet, som kommer till uttryck så fort privata vårdgivare och dess slemminga vinstintresse kommer på tal, så borde många fler förbud utfördas inom sjukvården. Vilka bygger våra sjukhus, levererar mat till de sjuka och av vilka köper landstingen läkemedel? Jo, företag som profiterar på sjuka människor. Och som om inte det var nog så finns det folk som för egen snöd vinning arbetar inom vården!

Hur kommer det sig att det i exvis Stockholm ofta är dyrare att bo i en hyresrätt i ett problemområde än på Östermalm? Jo, därför att principen om efterfrågan och tillgång är satt ur spel. Skulle liknande regler få råda inom exvis livsmedelssektorn skulle många få gå hungriga. Hyresregleringen, som infördes för mer än ett halvt sekel tillbaka, som en temporär åtgärd, lever kvar och i dess spår har en grotesk byråkratisk apparat växt fram som förhindrar inte bara en vettig hyressättning i befintliga hus utan också ett nödvändigt byggande. Svarthandeln med hyresrätter i Stockholm omsätter därför miljarder årligen men få ansvariga bryr sig. Man blundar och i stället hycklar man om vikten av "rättvis" hyressättning och inför förbud för allmännyttan att sälja hus till intresserade hyresgäster. För något år sedan gjorde konsultbolaget Temaplan en undersökning om sannolikheten för en person att inom fyra veckor få hyra en modern enrumslägenhet i centrala lägen i Europas större städer för en maxhyra av 7.000 kr per månad. I Stockholm var sannolikheten noll procent och i exvis Bryssel 75 procent. Inte helt förvånande toppade Stockholm bottenligan. Alla vet att en successiv övergång till fri hyresmarknad är enda vägen till fler hyresrätter. Men hyckleriet har pågått i mer än femtio år och kommer väl så att fortsätta.

Ett närliggande hyckleri är fastighetsskatten. Här går bla moderaterna - mot bättre vetande - till storms. Visst kan man ha synpunkter på utformningen men sanningen är den, att är det någon skatt som inte bara kommer att finnas kvar utan också att höjas, så är det fastighetsskatten. Varför det? Jo, därför att i en alltmer global ekonomi kommer företags-, inkomst-, kapital- och förmögenhetsskatter att utjämnas mellan stater. Ställer sig Sverige utanför vilket dock inte helt skall uteslutas så riskeras kapital- och företagsflykt samt "braindrain" att utarma landet. Men fastigheter varken flyttar eller gömmer sig. Därför är fastigheter ett utmärkt skatteobjekt oavsett regeringsfärg. Det kan man studera i flera länder i Europa som har väsentligt högre fastighets- och boskatt än i Sverige.

Klotter, även känt under artistnamnet graffiti, omhuldas med en myckenhet av hyckleri. Svammel om modern ungdomskultur och konstnärliga värden far genom luften. Klotter är varken någon genuin ungdomskultur eller konstnärlig uttrycksform utan är - ett minst sagt synligt - bevis på fattigdom och utanförskap. I alla fattiga bostadsområden i världen där man har möjlighet att på något sätt skaffa sig färg förekommer klotter. Den ökade omfattningen i Sverige under de senaste tio åren är en följd av vår ökade fattigdom. Med ökat välstånd försvinner klottret. Så enkelt är sambandet. Allt annat är hyckleri och dimridåer.

Varför finns det så få kvinnor på framträdande poster i Sverige jämfört med många andra länder? Trots att man där saknar inte bara JÄMO med åtföljande lagstiftning utan också en Margareta Winberg och en Mona Sahlin. I Eurostats statistik över "Persons in managerial positions" ligger Sveriges kvinnoandel på bra precis snittet bland de 23 länder som jämförs. Enligt svensk statsideologi måste andelen mansgrisar i exvis Frankrike därför var lägre än i Sverige och franska män mer förtjusta i att städa och tvätta än svenska. Sitter säkert i generna hos latinska män. Är det någon som tror på det? Om man ser igenom det svenska hyckleriet så beror vår relativt låga andel, trots all lagstiftning mm, på en mycket enkel sak. Hushållstjänster till rimliga priser saknas. Pigdebatten lärde oss dessutom att det är moraliskt förkastligt att låta andra tvätta familjens skitiga kalsonger och trosor. För att inte tala om städning. Många svenska kvinnor, som trots alla svårigheter, har företagsledande funktioner, brukar ofta säga, att främja tillgången på hushållstjänster till rimliga kostnader, är den enskilt viktigaste åtgärden som kan göras för att öka jämställdheten. Det här vet också alla politiska beslutsfattare men de flesta hycklar.

Det här var några exempel på svenskt hyckleri. Tyvärr finns det många fler. Sprit-, energi-, allmän värnplikt och sjukfrånvarohycklandet bara för att nämna några.

Av Lars Nilsson 03 jun 2004 11:52