Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Dagstidningar från fjärran

...men var är min dag?

Jag sitter på balkongen i en sliten morgonrock
och anar mer än känner hur vinden smeker
de söndertrampade maskrosblommorna
som strimlades av den självgående gräsklipparens vassa egg.

Strimlor av sol sprider guldfärgade trådar i det nyklippta gräset.
Maskrosstrimlor i överflöd, vilken färd de borde haft.
Ögonfröjd som förgyller det späda gräsets solskensstunder.
Varför är min syn så nedsatt, varför ser jag allt så suddig?

Doften av nyklippt liv
upptäckte att vårsolen kände maskrossmärtor.

Jag sitter på altanen i en gammal aftondräkt
och läser berättelser ur dagstidningar från igår.
Det jag läser är egentligen bara gårdagens tankar från en tid som är förbi.
Inaktuella nyheter, inaktuella nyheter
det påminner mig lite om mitt bortgångna minnes gula sol.

Över en kanna stark kaffe
försöker jag komma underfund med mitt alter ego.
Vad gör jag här?
Vem är jag?
Var är jag?

Senil demens, inaktuellt är mitt jag nu.
Hur kunde jag glömma den verkligheten?
En overklighet som är min verklighet?
En verklighet som inte får grepp om mitt livs overklighet?

Någon ställde en fråga till mig
En fråga som tycks ha gått sin väg av egen fri vilja.
När han ser att jag inte reagerar vänder han sig plötsligt om och säger:
"Jag har aldrig förr emottagit ett nyhetsblad så fyllt av skrivna erfarenheter och inlevelsen".

Det tycks som om någonting kallade på mig.
Hur kunde jag glömma gatan som jag passerade igår?
Hur kunde jag glömma ett språk som smärtar så djupt?

Jag har ett plåster på mitt finger.
Var är mina tofflor?
Vad är mitt levda liv?