En dag så bara krälade jag fram ur leran och så var allt fullbordat. I begynnelsen var alltså Mudgirl och sedan kom Adam eller hur var det nu?
Krafsar lite i håret det ramlar av några lerkokor. Tänker efter före för att kunna tala om hur det egentligen gick till den där dagen...
...och då talade hon och sade:
- När jag krälat upp ur min pöl kände jag att jag var hungrig och det var gott.
Så jag såg mig omkring, fick syn på ett träd med röda frukter och kände ett begär efter att få äga en sådan och att smaka den. När jag kom närmare såg jag att det ringlade en orm i trädet den sade:
- Vill du ha ett äpple?
Jag kände något i halsen och det kom ord ur min mun fast först fick jag harkla mig och spotta upp en klump lera...
håll kvar den tanken...
Jag tog en frukt och förde den till munnen och smakade,
den föll mig i smaken sedan den dagen är inget sig likt...
Tanken du skulle hålla... du vet klumpen av lera som jag fick upp när jag harklade mig. Det var visst ett Adamsäpple... och av det skapades mannen... hehehehehe
Ja, ja alla blir saliga på sitt vis.
Men... egentligen är det ju inte mer otroligt än att säga att Maria födde en son, som inte hade Josef som pappa, som hon levde tillsammans med ,utan Gud...
Är inte det en smått genialisk bortförklaring?
Alla sätt är ju bra utom de dåliga. Så lev väl, ofta och länge och hitta gärna på en historia då och då och har man tur kan de ju leva kvar i många generationer sedan och kanske vem vet... kan det tom bilda nya sätt att tänka...
Muddies have more fun... tills någon bevisar motsatsen.
Av Florence Hofvander 27 maj 2004 13:07 |
Författare:
Florence Hofvander
Publicerad: 27 maj 2004 13:07
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå