Hemlöshetsutredning för vilken gång i ordningen

Av 82 hemlösa som följts upp under ett antal år har
1/5 dött. De andra hemlösa människorna som hade turen att överleva den här utredningen är fortfarande hemlösa,
men med en skillnad. De är mycket sjukare nu än när utredningen startade.

Och denna utredning gäller endast 82 människor. Vi är
cirka 5000 hemlösa människor i Stockholm. Men våra politiker fortsätter fortfarande att utreda vad som kan göras för att det ska bli bättre för de utsatta människorna i samhället, istället för agera och åtminstone göra ett tappert försök att göra något åt problemen. Det är först när vi vanliga människor som inte är politiker ser problemen och börjar ställa krav på våra politiker som det åter börjar prioriteras i dessa frågor.

Men prioritera betyder inte agera, om det var någon
som trodde det. Det där ordet prioritering betyder idag att våra politiker helt enkelt abdikerat i de frågor som inte
längre går att utreda och förhala längre, med tron om
att människor som undrar vad som inte händer ska
glömma bort problemen. Men vi har sagt det förut och säger det igen. VI GLÖMMER INTE! Låt oss ska ta upp några exempel som vi inte glömt:
När föreningen Stockholms hemlösa tältade i december 2003 på Medborgarplatsen i väntan på biljetter till en film som ska ha premiär i oktober 2004, då kom socialborgarrådet Margareta Olofsson ner och hälsade på med ett mediakoppel väntande och hon lovade stort och brett 20 lägenheter åt de hemlösa innan januari var slut och 150 lägenheter innan årets slut. Nu är vi inne i maj och dessa 20 lägenheter finns inte att tillgå ännu.

Där var vi prioriterade.

Vår folkhälsominister, Morgan Johansson, kom och
träffade oss i vår föreningslokal för lite över ett år sen. Där satt han och sa att han skulle se till att det blev slut på utredningar, för det var dags att agera. Ge mig ett år för att visa vad jag kan göra, sa han allvarligt. Det har vi gjort nu och vi har inte sett ett resultat på att missbrukarvården har blivit bättre för de människor han sa sig vilja och kunna hjälpa.

Där var vi också prioriterade.

Så vad är det egentligen som behöver utredas och prioriteras när det gäller missbrukarvården och psykvården?
Det finns ju ingen vård att tala om längre. Dessa två frågor har i alla fall en gemensamma nämnare och det är att de leder människor in i hemlösheten. Men det fortsätter ändå att utredas och förhalas i dessa frågor hela tiden, samtidigt som våra medmänniskor dör på våra gator, torg och offentliga toaletter. Detta på beror till stor del av att ingen av våra politiker tar sitt samhälliga ansvar och försöker att
lösa dessa problem. Fattar inte ni politiker att ni måste börja arbeta över partigränserna för att lösa dessa problem,
istället för att skylla på varandra vems felet är att det går åt helvete med vårat samhälle. Som det ser ut idag är det viktigare för våra politiker att utreda och prioritera och samtidigt kasta 100 tals miljoner i sjön varje år, istället för
att satsa dessa pengar på vård och omsorg åt våra
medmänniskor i samhället som har det svårt.

Av Rolf Nilsson 10 maj 2004 10:28