Leva i Israel

Från svenskarna låter det ungefär så här: Är du inte rädd? Och;Hur kan du bo i Israel trots allt de gör mot palestinierna? Från israelerna något i stil med; Du som är svensk har väl inte rätt att välja att bo i Israel?

Frågorna är berättigade - i alla fall på något sorts teoretiskt plan. Men jag lever ju inte bara i teorin, utan har ett riktigt liv med samma vardagliga problem som alla andra. När en släkting dör i cancer, när ekonomin inte går ihop, eller när min son har det jobbigt på dagis känns en bussbomb några mil bort avlägsen och ovidkommande. Sist och slutligen är man sig själv närmast och de problem som tar över ens vardag är mycket mer påtagliga än en politisk situation som bara blir värre och värre. Därför planerar jag heller inte mitt privatliv efter politiska beslut. Steget är långt från att vara motståndare till inrikespolitiken i det land där man bor, till att som konsekvens av det motstånd man känner ta sin familj och lämna ens partners rötter bakom sig. För om jag skulle flytta hem till min familj i Sverige idag skulle jag ju samtidigt flytta bort från min man och mina barns och därmed även mina egna släktingar. Jag tror att de allra flesta som befann sig i en sådan situation skulle välja att sätta sitt eget liv framför att handla enligt sin politiska övertygelse. Jag skulle till och med vilja påstå att de som hävdar sig basera sådana val på etiska grunder är individer vars övertygelse ändå inte står i konflikt med deras eget välbefinnande. Därför blir jag kvar i Israel, trots min regerings handlande.

Att Israeler har svårt att förstå varför någon som kommer från välfärdens Sverige väljer att leva i Israel är inte så konstigt. Har man fötts in i en problematisk politisk situation som påverkar alla områden i ens liv, är det bara naturligt att man föreställer sig att hade man bara varit född i en annat land skulle man inte ha några som helst problem. För det politiska läget här påverkar allting. Allt från ens ekonomi eftersom en sån otrolig stor del av landets pengar går åt till militären till rätten att fördela sin tid. Tre år i armén för män och två för kvinnor är en lång tid, och bristen på rörelsefrihet och kontroll över sitt eget liv under dessa år går inte att jämföra med den svenska värnplikten. För Israeler går Sverige nästan att jämföra med himmelriket medan Israel kommer ganska nära helvetet.

Men de vet heller ingenting om vad det innebär att leva nio månader om året i mörker. Att inte kunna prata med människan som väntar på samma buss utan att bli tagen för en galning. Att aldrig kunna dra iväg utan tält och räkna med att sova under bar himmel. Trots fördelarna med Israel säger förnuftet att livet i Sverige är tryggare, enklare och därmed bättre. Och därför är ett liv i Sverige, i teorin, att fördra framför att bo i Israel. Men som jag redan konstaterat lever jag inte i teorin, utan i verkligheten, och därför blir jag kvar här ett tag framöver.

Av Eva Lupin 29 apr 2004 13:18