Att förstöra ett barn: ett utdrag

Jag minns så många tillfällen då min far skrek av hela sitt hjärtas lust. Inget jag gjorde som barn var någonsin särskilt bra, tillräckligt speciellt eller så var det helt enkelt bara inte så tyst som hans egna inre demoner krävde. Vid ett tillfälle gick dörren rätt igenom sovrumsväggen, hålet fanns kvar länge. Far, jag var ju bara ett barn som inte kunde sova.

-----

Dessa överljudstoner, helt utan mening
Ett filter över hela min vardag

Någon borde agera ljuddämpare, men ingen verkar höra
Mina egna armar räcker inte riktigt till

Hur långt jag än sträcker mig är det något som hindrar
Är inte värd den ro själen kräver för att utvecklas

-----

Äntligen någon som ser mig. En kort textrad i en bok som jag ännu idag tar fram och läser i ibland. Min själs hjälte, en räddare för en ännu mer rädd sökare. Dina ord visade att du förstod. Orden är mina ständiga följeslagare. Jag bär dem ömt och försöker leva efter dem, du gav mig ju ändå en ventil.

-----

Du kan mer än du tror
Fem ord på vägen, skrivna i en bok

Ord som träffar mitt i prick
Somliga ser mer, andra blundar hårt

De som ser är värda mer
Fem ord på vägen, skrivna i en bok


-----

Att tvingas bli vuxen, när man ingen egentlig vuxen förebild har haft. En irrfärd i sin sanna mening. Så många hamnar, så många famnar. Sökte utan att finna. Korta stopp på vägen, ett och annat andrum. Söka, leta, önska, tveka, tvivla… mitt i allt ett milt vansinne. Insikten att den enda som kan fixa det här, det är jag.

-----

Plockar ihop mig själv som en byggsats
Jag ska fixa det här, bli en god människa

Prio ett är själen och samvetet
Jag ska ordna upp det här, bli komplett

Känner mig nästan rentvagad
Du ska se, snart är jag där

Av Linda Björling 07 apr 2004 13:31