Det byggs en mur i världen...

Det handlar förstås om muren som byggs på den palestinska Västbanken. Som ska stoppa självmordsbombare och utgöra ett "säkerhetsnät" mot den palestinska delen av befolkningen. Kanske har muren minskat attentaten, men till vilket pris?

Murar har byggts av flera regeringar tidigare. Berlinmuren är ett av de värsta exemplen på en mur som byggdes för att stänga ute och stänga inne och tyvärr stod där i 28 år som ett tydligt tecken på DDR:s maktmissbruk. Men murar eller taggtrådsstängsel kan aldrig stänga ute drömmen om frihet. Vilket i Berlinmurens fall visade sig 1989.

Men det är lätt att slå sig för bröstet och fördöma andra regeringar och politiska beslut när man bor i trygga Sverige. Under hela 80- och 90-talen har politiker och debattörer fördömt israeliska polisers och militärers aktioner mot stenkastande palestinska ungdomar på Västbanken och Gazaremsan. Men vad hände under Göteborgskravallerna som bara pågick några dagar. Jo, polisen begick samma misstag. Skott avlossades och våld användes. Poliser är också bara människor, även om de är människor som förväntas att inte gripas panik. Men även stenar kan döda.

Situationen i Israel - Palestinakonflikten är allt annat än svartvit. Både israeler och palestinier hävdar historisk rätt till landet och båda grupperna har i praktiken rätt. Landet har varit föremål för olika länders styre och erövringar genom hela historien. Det var bl.a. Europa med Storbritannien i spetsen, i ett försök att bibehålla sina maktpositioner i området, som godkände staten Israel efter andra världskriget. Överlevande efter Förintelsen försökte samla ihop spillrorna av den judiska kultur som slagits i spillror samtidigt som antisemitismen i öststaterna och Sovjetunionen överlevde nazismens fall. Ett rotlöst folk försökte hitta ett hem, ett land och en kulturell gemenskap. I processen kom palestinierna i kläm och fick betala ett högt pris. Israel - Palestinakonflikten är i hög grad ett europeiskt ansvar. Kanske är två separata stater, en israelisk och en palestinsk enda lösningen? Det är inte lätt att vara israel och ständigt leva i skräck. Inte veta om din mor, bror eller barn ska komma hem eller inte, eller om de har dött i en självmordsattack. Det är inte lätt att vara palestinier och flytta från hem och hus, att leva under miserabla förhållanden och oroa sig för att sina nära och kära ska bli dödade av israeliska soldater. Mord är mord oavsett i vilken förklädnad. En självmordsbombare är en kallblodig mördare. Och de oskyldiga får alltid betala priset för religiösa ledares och fanatiska politikers envishet.

Går situationen att lösa? Blir det någonsin fred? Kanske, kanske inte. Att avsätta Sharon och Arafat är en början. Tillsätt nya, liberala politiker som verkligen vill fred och skapar försutstnningar för fred. Förbjud religiöst fanatiskt färgade grupper på båda sidor. Och palestinska ledare måste i kraftiga ordalag fördöma självmordsattentaten och ta itu med de grupper som orsakar problemen, medan israeliska soldater måste öppna gränserna och förbättra förhållandena för palestinierna. Försoning, empati och förståelse skapas på gräsrotsnivå. En konflikt mellan människor är aldrig en parts fel, oavsett hur många demonstranter som skriker annorlunda och leker krig mot polisen på Stockholms gator. Många människor, israeler och palestinier på båda sidor umgås, kanske måste fredsarbetet börja här. Mellan människa och människa. Slutsatsen är att murar inte löser problemen, men broar kan göra. Jag fruktar dock att de inre murarna är betydligt mer oöverstigliga än en yttre någonsin kan bli.

Av Ninna Bengtsson 26 mar 2004 12:32