Kapitalismens seger över förnuftet

Jag springer uppför trapporna med andan i halsen och hoppas att ingen är hemma när jag stoppar ner tidningen i brevlådan. Jag läser lappen "ingen reklam tack" och känner mig en aning skyldig men skyndar ändå vidare. Jag hoppas innerligt att jag inte ska bli stoppad av någon indignerad pensionär som vill upplysa mig om ungdomens bristande respekt och peka på den tydliga lappen ovanför brevinkastet. Snälla, låt mig slippa fler utskällningar idag. Lättad fortsätter jag uppför trapporna med vetskapen om att en hel del människor kommer komma hem och irritera sig på tidningen på hallmattan som visserligen liknar reklam men inte är det.

Jag jobbar extra som brevbärare och delar varje fredag ut annonstidningen metro hus och hem, en tidning som för vem som helst skulle se ut att vara helt vanlig reklam. Men det är det inte. Bläddrar man igenom tidningen märker man att den allra största delen av innehållet består av bostadsannonser d v s helt vanlig reklam. Men som sagt, det är det inte, i alla fall inte enligt Posten. Men hur kan det komma sig?

Jo så här ligger det till. Metro betalar nämligen extra för att få kalla sin reklam för "gruppförsändelse" och gruppförsändelser ska enligt posten delas ut till alla hushåll, även de som uttryckligen inte vill ha reklam. Fiffigt va? Så Pelle pensionär och Mia miljöaktivist får snällt gå och slänga sina metro tidningar i pappersinsamlingen oavsett de vill det eller inte.
De betalar ju faktiskt inte för att slippa reklam och pengar talar alltid högst. Postens tal om att tillgodose kundens intressen rör alltså inte oss om privatpersoner utan de kunder som kan betala för sig.

Vad säger detta oss? Jo, att bara man är beredd att betala lite extra kan man pracka på sin reklam även på dem som inte vill ha den. Pengar är makt och reklam är svårt att värja sig mot. Politiker som vill begränsa reklamen i det offentliga rummet blir kallade både kommunister och nazister. Reklamfria SVT visar glatt upp sina sponsorers logotyper inför diverse sportevenemang och dylikt. Men det är ju inte reklam eller?

Jag kan inte låta bli att undra hur ett reklamfritt samhälle skulle se ut. Nej, vilken absurd tanke. Leve den fria företagsamheten! Låt oss köpa det som köpas kan, vilket uppenbarligen är en hel del.

Av Anna Nilsson 22 mar 2004 14:54