En god berättelse - En del

men nu tänkte jag försöka ge den eget liv, låta novellerna utspela sig, mer i sin helhet, redan i denna novells omfång, ja, den är felstavad o inte skriven på skolsvenska, nej, den är skriven med mitt språk, ett språk som jag erövrat genom att skriva o skriva o skriva o, äh, ni hajar, jag är inte en slö slyngel bara för att jag inte skriver skolsvenska, som man ska, nej, och att sluta läsa, för att det är felstavat lite här o där, är ungefär, nej, fan, det är precis samma sak som att sluta lyssna på

Turken,

kurden,

iranierna,

irakiern,

ja skitsamma,

det är precis samma sak som att sluta lyssna för att han inte pratar rikssvenska, ja.

Jag vill hålla novellen lös i kanterna, ja, den saknar rödtråd och det kan säkert störa en del att den inte är en linjär berättelse, nej, utan hoppar, fintar, hit o dit, duckar, jabbar, huller om buller, från det lilla till det stora o tillbaka igen, ja.

Ska försöka få den publicerad i diverse tidskrifter, ja, trots att den kommer döda alla möjligheter att få någon intresserad av att publicera de enskilda novellerna, eller samlingen för den delen, ja.

OJ, den är på tok för lång för att läsas på en skärm, ja, jag publicerar bara enskilda delar av den, ja. Detta är den första.


Håll i hatten,

stoppa in löständerna,

ja,

håll i hatten,

ja,

för nu kör vi.







Han springer.

Bukowski springer,

i den där långa, varma, korridoren utan luftkonditionering,

ja,

han springer,

endast iklädd,

sina

stora kalsonger,

ja,

hans

stora kalsonger,

fladdrar


och

han springer.

Bukowski springer,

med

en provisorisk påse av orangefärgad segelduk, över huvudet,

ja,

Grodmännen,

Toalettdykarna,

Doktorns mannar,

har trätt,

en provisorisk påse av orangefärgad segelduk,

över Bukowskis huvud,

ja,


de har knutit fast den, påsen, med ett snöre av hampa,

ja,

Bukowski,

har ett snöre av hampa runt halsen,

springer.

Bukowski springer.

Han springer, i korridoren, med händerna bakbundna,

ja,

Grodmännen, Doktorns mannar, har bundit ihop hans händer, höger och vänster, båda två, ja, bakom ryggen, med ett rep, av hampa, även det, liksom, repet runt halsen, var också gjort av hampa, ja.

Han springer,

Bukowski springer,

förbi, passerar, ett rum, ja, i ett rum sitter Han, jag, Poeten ett par dagar, tre, innan, Bukowski, lyckats lirka upp dörren till garderoben, med tungan, ja mina damer och även vissa herrar, han har lirkat upp garderobens dörr med tungan,

med tungan,

ja,

han har sina talanger, bland annat kan han dyrka upp garderobsdörrar med tungan, ja och fly ut ur rummet mitt emot Grodmännens lilla rum, rakt över den där långa jävla korridoren, ja.

Han, jag, Poeten, sitter inklämd i det lilla kylskåpet, iklädd, alla mina kläder, sitter Han, jag, Poeten och fryser, gömmer mig i kylskåpet, hög på tomteglögg, full av kanel och kardemumma, hör jag hur Maskineriets agenter, Doktorns mannar, letar igenom rummet.


Bukowski springer,

han springer,

snubblar,

stapplar,

fram i korridoren, utan luftkonditionering, ja, fan, luften, den tropiska luften, hänger, i långa klibbiga revor, ända ner till golvet, från taket, likt klibbiga, gamla flugfångare, orange, nästan bruna, fullproppade med döda flugor, stora gula, med enorma betar står ur deras munnar med rödmålade läppar, den ena sne, vriden åt höger, stor, kilformad, som en kuk, står den ut ur munnen, precis som i, PORTRÄTT AV EN DAM, novellen, ja, flugorna har fastnat, i klistret på de där tunna platta svansarna som hänger ner ur den lilla behållaren man ska fästa i taket, ja, det finns ingen luftkonditionering, nej, fan vad varmt det är i den där långa jävla korridoren, på tredje våningen i det där hotellet, nere vid vattnet i skitiga Medan på östra Sumatra i västra Indonesien, för flera år sedan, fyra? Nej, inte mer än några dagar, tre, med buss, en gul, utan luftkonditionering, den , bussen, har ingen luftkonditionering, skakar fram på smala djungelvägar, norrut mot Pullaway, ett paradis, en liten ögrupp, norr om Sumatra, ja, men ska man dit måste man passera genom den norra provinsen.

Achce,

där gör de uppror, revolution, mot centralmakten, ja, rebellerna gör uppror, viftar med maskingevär, Kalashnikovs och stora knivar,

ja,

aj,

slänger de otrogna på stora brasor, utanför moskeér, ja, det är sant, fan, om man tillåts att tro på John, den engelska homosexuella killen, ja, han från PORTRÄTT AV EN DAM, ja, men det erkänner han aldrig, nej, fan, kliver på bussen, en gul, mitt i natten, vaknar jag och ser en

Kalachnikov?

Kallachnikove?

Kallaschnikov?

Hur fan stavar man till, en Kalaschnikov,

speglas i fönstret framför, södra klotets stjärnbild.

Busschaffören, svär och spottar, surrealistiskt, overkligt, yr och sömnig, ja, han kraxar kaxigt, på ett språk jag inte förstår, nej, men det existerar, likt förbannat är de inte fåniga, snobbiga, de som pratar det, sa Picasso i novellen, FACK ÅL OV JO, ja, eller nej, de är inte snobbiga, gör sig till, nej, fan, fast han, Picasso, pratade om engelska, ja, det kan jag, ja, men Picasso kunde inte ett enda ord, nej, men, ni vet? Ja,sen blir han rädd, inte Picasso, nej, utan busschafören, ja, slutar spotta och svära på ett språk, jag inte förstår, ja nu pratar han hundarsspråk, ber om nåd på hundarsspråk, gör som de vill, tänder ljuset, ropar i högtalaren på,


ett språk,

jag inte känner till, kan förstå, fyller bussen, min tillfälliga bostad, tillvaro och existens, i tre dagar, färdas, svettas, vi tillsammans, passagerarna, ja,

smala,

feta,

japanska,

tyska,

turister,

indonesier,

skäggiga,

muslimer,

engelska,

journalister,

travellers,

med,

fladdriga batikbyxor,

tribeltatueringar,

piercing,

och

kastmärke,

fan,

på tok för,

opraktiska,

ideal,

korrespondenter,

äventyrare,

adrenalin

knarkare,

dumskallar,

rufsiga,

naiva,

svenska

poeter,

handelsresande,

ostätare,

i socker,

med rutiga,

shorts,

skjortor,

strumpor,

långa,

tjocka,

för tjocka,

ja,

kalsonger,


och

även andras olycka

och sjukdom,

demoner,

spioner,

från maskineriet,

munkar,

pös

och

även choklad,

rökare,

både

hasch

och

tobak,

ja,

homusexuella,

hetrosexuella,

engelsmän,

skottar,

norrmän,

finnar,

blämmor,

vårtor,

skav-

och

skrubbsår,

konstaplar,

med stora hårda påkar

och

alldeles för låg utbildning,

fan,

kriminella skojare

sneglar,

trevar,

sniffar,

med sina långa,

nyfikna,

fingrar,

efter turisternas skatter,

ja,

men den cancersjuke poeten klarar sig, har silvertejpat stålarna, CASHEN, runt polaren, i två lager, ja,
annars fick de inte rum,

nej,

han hade apmycket med sig, skulle vara borta i evigheter, ja, men så får han ont i huvudet, aj, inte nu, nej, utan sen, ja,

nu

åker han vidare mot den norra provinsen, centralmaktens norra utpost, ja, en Kalaschnikov speglas i fönstret, ja, jag är Svensk, det är ingen fara, nej, inte amerikan, nej, eller fransk, ja, men fan,
ja,

fan,

framme i Paradiset, Pullaway, är jag ensam, nästan, det är inga där, nej, bara jag och tyskan, ja, men inget händer, nej, vi äter omelett, rostat bröd, dricker bananamilkshake, utan socker, tack, ja, jagar moskitos, viftar, med Malaria, ja och jag har inte tagit någon spruta, nej, ätit några piller, nej, fan vad socker de använder, på tok för mycket, nästan varje dag, simmar vi i havet, möter stora monster och Papegojfiskar, även de stora, nej, gigantiskt färggranna, ja, varje dag, går jag, iklädd min magra bara överkropp, rakt genom den lilla byn, fan, det borde jag inte gjort, nej, fan, vad dumt, det får man inte, nej, det är inge bra, nej, gå med bar överkropp, är inget bra, nej, ajabaja, det gillas inte av Koranen, nej, fan, vad klantigt, ja.


Ingenting händer, nej, jag skulle ha kunnat bli kär, ja, men, nej, ingenting händer, vet inte varför, nej, men så är det, ja.

Ingenting händer, nej.

Av T.L Stjerna 13 mar 2004 19:19