Hallååå, vart tog feminismen vägen?

Kvinnor är den grupp i mänsklighetens historia som idealiserats till maktlöshet. Synonymerna är många men kunskapen liten. Torrfittor, rödstrumpor eller humanister. Faktum är att feminismen behövs mer än någonsin men måste välja sina slag bättre för att slå hårdare. I dagsläget är torrfittornas motsvarighet, mjukkukarna i majoritet.

Höger och vänster. Manligt och kvinnligt. Svart och vitt. Av någon anledning kräver mänskligheten att världen delas upp i bipolära enheter. Trots att mångfald berikar och att världen består av olika kulturer, åsikter, drömmar och färger. Radikala feminister sprayar på husväggar och river ner H&M affischer. Och det åstadkommer ju mycket? Ett rättvist samhälle, jämställdhet och fred på jorden. Eller?

Problemet är betydligt mer än "skin-deep". Det handlar om en stor del av befolkningen som i alla tider och i alla kulturer varit utsatta för diskriminering och rasism. I dagsläget pågår förföljelsen överallt i världen. Våldtäkter i väpnade konflikter, misshandel innanför hemmets dörrar, kvinnor i Mellanöstern som har lägre ställning än djur. Levande varelser som det är tillåtet att härska över, våldta, misshandla eller förnedra. Det spelar mindre roll om det är en kvinna med silikonbröst i Big Brother eller en kvinna med burka i Afghanistan? Har någon av dem uppnått jämställdhet?

I veckan publicerades en artikel i GP om pornofieringen av kvinnor i det västerländska samhället, i bl. a. media och reklamsammanhang. Pornifiering innebär att attribut och associationer som tillskrivs porren normaliseras i vardagsspråk. Ett exempel är stringtrosan eller schamporeklamen där en kvinna låtsas få orgasm framför en tänkt manlig åskådare. Pornifieringen går allt längre ner i åldrarna, 11-åringar vill ha string för att "det är sexigt". Ett annat exempel är kvinnor i dokusåpor, gärna bystiga blondiner vars enda bidrag är att ha sex i TV och kallas för lättfotade i dolda ordalag. Konsumistisk människosyn där kvinnor är köttstycken utan känslor eller intellekt. Hallååå, vart tog feministerna vägen?

I GP berättas om en norsk utredning av våldsporr som bl. a. innefattar våld mot genitalier och extrem våldsporr som stympning och avrättning. Porrindustrin är bara ett knapptryck borta på Internet och vem som helst kan ladda ner grovt kränkande och respektlöst våld mot andra levande varelser, människor och djur.

I det västerländska samhället har könsdiskrimineringen gått under jorden och klätt sig i andra kläder, lika hindrande som burkan. Var har 60-talisterna gömt sig nu? Är det tryggare att raljera om hur många kvinnliga chefer som sitter i storföretag eller antal pappalediga månader. Ett exempel på den osynliga könsdiskrimineringen är våldtäktsbrott i Sverige. Forskaren Christian Diesen publicerade en intressant artikel i dagens DN 9/3 om rättsväsendets behandling av sexualbrott och om hur 95 av alla våldtäkter avskrivs i brist på bevis. Påhoppen dök upp som gubben-i-lådan. På Sourze kritiserar Michael Lundahl Diesens artikel och jämställer sexualbrott med t ex. cykelstölder och menar att i båda fallen är bevisen svaga. Kan man jämställa ett grovt sexuellt kränkande och mänskligt trauma med stöld av en cykel? Ett nej är alltid ett nej men våldtäkt liksom incest är de enda brottsfall där offren tvingas bevisa sin oskuld. Att först bli utsatt för en våldtäkt, att se världen rasa samman och livet förlora sin mening och sedan kallas för hora av försvarsadvokaten i rätten, vad ger det för signaler om rättsväsendet? "Hon sade inte nej tillräckligt högt, hon var för full för att tas på allvar etc". Finns det något annat brott där offren skuldbeläggs och förnedras för att bevisa förövarens oskuld?

Av någon anledning slår samhället mot de svaga och skyddar de starka. Vi har politiker som inte har någonting att säga och borde hålla tyst istället för att öppna munnen och bevisa detta. Det kommer alarmerande rapporter om att "svaga" grupper som barn, djur och kvinnor utnyttjas sexuellt och att de dolda pedofilnätverken löper genom hela Europa och alla samhällsklasser. Feminismen behövs mer än någonsin men måste förstå vad som är viktigt. Män och kvinnor är i grunden lika. De är individer som skrattar, bråkar, såras, älskar och skadas oavsett om det är en man eller kvinna. När ska folk förstå att utseende, hudfärg, religion, etnisk bakgrund eller kön inte spelar någon roll. Den som är utan skuld kan kasta första stenen...

Av Ninna Bengtsson 12 mar 2004 09:43