Socker

Glädje och mörker spunnet till vadd.
Pojken äter det ensam i sitt hus.

Ett hus överblickandes en stad.
Sockervaddsstaden.
Där Sockervadden,
det godaste bland det goda,
har blivit impregnerad av stadens egna blandning; glädjemörker.
Likt bilden av en vampyr om dagen,
undangömd i dvala med ett rofyllt leende,
så är denna blandning.
Den skänker ett vardagligt glädjelugn när solen är vaken,
men när ögonen öppnas för att välkomna mörkret och natten,
likt fönster mot solljuset, då blir sockret inombords svart som lakrits.
Och sockerångorna som vilar över staden likt ett stilla dis,
antar också denna färg,
för staden och dess vampyrer lever i symbios, sammanbundna av sockret.

Pojken äter sitt Sockervadd. Ensam i sitt hus.
Han öppnar ögonen, de är fyllda av sälta och mörker.
Grannflickan blir det första offret.

Bidrag till Poesiskolan

Av Cristobal Engström Duran 11 mar 2004 18:21