Pedofildebatten

Ett våldsoffer den här gången men tongångarna känns igen från vartenda sexmål de senaste 30 åren. Advokat Tore Norberg har hållit med om att den unga kvinna som misshandlats i flera år av sina föräldrar ser ut som en hora hur de nu ser ut Flickan har hoppat ut ifrån tredje våningen för att undkomma mera misshandel av föräldrarna som sagt att de helst sett henne död. Hellre det än att hon ska uppträda som en hora. I deras världsbild är ett svenskt uppträdande synonymt med hora. Det är föräldrarna som har ansvaret för att deras barn hamnat här. Att de sedan blir en del av den svenska kulturen blir tydligen en obehaglig överraskning?

Men nu är det inte den främmande kulturens värderingar som får mig att gå i taket. Advokaten är inhemsk tvättäkta svensk och heter Tore Norberg. Och han tycker alltså att en flicka som klär sig som en svenska ser ut som en hora!

Jag har läst Pia Maria Boethius "Skylla sig själv" som kom 1976. Jag har nyligen läst Katarina Wennströms "Flickan och skulden" och noterade att ingenting förändrats. Jag går längre tillbaka och läser domen emot min egen pappa på 60 talets mitt. Samma visa. Bara lite tydligare:

"Detta kunde aldrig ha hänt en bra flicka" sade rätten.

Varför gav jag inte dem namnen på alla mina andra älskare?
Älskare? Jag var 15 år och oskuld. Tack vare att denna våldtäkt lämnar blodspår och det faktum att pappa varit ute ur fängelset en ! enda vecka då han dessutom hunnit gifta om sig efter att ha suttit av ett långt straff för övergrepp emot min yngre syster och att han erkände de gör sällan det så fick han ytterligare 4 år på statens bekostnad.

På 30 talet hade jag dömts för medverkan till incest: jag var ju 15. Åklagaren yrkade på 1 års fängelse för mig:
Han hade inte noterat att den paragrafen var borttagen.
På medeltiden dödades offren för våldtäkt och även de stackars djur som råkade ut för det man kallade tidelag.

Det har varit många Tumbafall de senaste åren. Är man involverad som jag Incest: en lek för HELA familjen så följer man med. Man engagerar sig i Bris och i våldtäktsgrupper. Det känns naturligt. På Sourze hade vi i höstas en flicka som skrev under pseudomym och berättade om en gruppvåldtäkt där männen blivit friade. Hon ville vara anonym. Själv är jag inte det utan skriver om min pappa under mitt egna namn. Det gör ju att jag får diverse påhopp och epitet som incesthora, opålitlig och det som är värre. Alltid anonymt, förstås.

Det var jag fullt medveten om när jag lade ut delar av min egen privata dagbok och för ett barn som växt upp i tron att hennes namn antingen var Bara eller Horunge så gör det mig ingenting alls. Jag bjuder på det.

Men det är alldeles uppenbart att så länge vi som varit utsatta för sådana här övergrepp skäms och tiger, eller försöker debattera anonymt: Ja så länge kan övergreppen fortsätta.

Lika så ifall de som smädar oss lyckas få oss så ledsna att vi inte orkar ta mera skit: Då har pappa och hans gelikar lyckats.

Vi måste lära oss av varandra att vägra vara offer! Det är inte mitt fel att pappa var sjuk. Det är han som skammen vilar på. Inte på något enda av hans offer. Dessutom är det hög tid att vi som fått distans genom åren som gått berättar för alla unga flickor att de inte behöver fortsätta att vara offer.

De kan vägra den rollen: De och bara de själva kan ta ifrån de här männen den makten. Det går att få ett mycket fint, starkt och lyckligt liv även efter våldtäkt. Ja, efter år av svåra övergrepp. Detta är det mycket, mycket viktigt att tala om.

Jag kommer att lägga ut en del till samt knyta ihop det hela i slutet innan jag är färdig med pappa för den här gången. Ni som inte tål att läsa om övergrepp: Hoppa över mina artiklar bara. Och hoppas att det aldrig händer era barn.

Av Sunny Börjesson 01 mar 2004 17:08