Inte bara mamma

Röken från grillen stack i hennes ögon så att de tårades och hon viftade med armar och händer i ett meningslöst försök att skingra den. Köttfärsbiffarna på gallret var omöjliga att vända, dels på grund av att hon knappast såg någonting och dels på grund av att de nästan var råa, trots att de legat ovan glöd i säkert fem minuter. En del biffar gick mitt itu och när det saftiga köttet föll ner i glöden hördes ett väsande ljud. På bordet invaderades potatissalladen av nyfikna flugor och ännu en gång blev hon tvungen att flaxa vilt omkring sig. En grön liten spindel sprang oroligt omkring på en av papperstallrikarna och en geting gjorde några ärevarv runt bordet innan den stack iväg åt ett annat håll.

Hon sneglade ned mot vattnet. Barnen sprang byxlösa omkring i det grunda vattnet intill stranden och karlarna satt på bryggan i solskenet med varsin flaska i handen.
Eftersom ingen verkade ägna en enda tanke åt hennes bestyr med grillning och dukning och insekter så beslutade hon sig för att sätta sig ner och se en aning dyster ut. Detta kanske kunde frammana någon sorts reaktion hos de andra i stil med "oj, vi kanske skulle hjälpa Rebecka med maten!". Och när de kom upp skulle någon säga: "Men, sitter du här alldeles ensam..." Henrik skulle förmodligen ifrågasätta varför hon inte ropat på honom. Hon skulle i sin tur bara höja på ögonbrynen och dra på munnen. En liten axelryckning kanske skulle vara på sin plats i den situationen också. Att spela martyr var inte roligt men ibland ett nödvändigt ont för att få Henrik att förstå att också hon hade ett socialt värde.

Det vita vinet var alldeles för surt för att drickas ensamt. Hon ställde ifrån sig glaset och fyllde på med lite Fruktsoda, men bara lite. Det smakade sommar. En aning ljumt, men ändå tillräckligt läskande. Den fläktande brisen tog tag i hennes långa hår och hon lutade huvudet bakåt och blundade. Då kom hon att tänka på biffarna. Som för att trotsa den tanken satt hon kvar i samma position några ögonblick innan hon reste sig och tog hand om maten.

Strax innan middagen kom paret Johan och Nelly Nyblom cyklande in på gården. Som alltid bar Nelly kläder som Rebecka aldrig skulle kunna tänka sig att dra på sig offentligt. Om man nu skulle kunna kalla de tygstycken som avslöjade stora delar av hennes kropp för kläder... Rebecka undrade om alla män i församlingen tänkte på hennes utmanande klädsel, för att inte tala om hennes former, lika mycket som Rebecka själv gjorde. Hon undrade om de jämförde. Fram tills nu hade hon känt sig bekväm och snygg i sina grå linnebyxor och sin vita t-shirt som dolde det värsta och framhävde det bästa. Nu var dock hoppet ute för kvinnlig sensualism för hennes del. Hon skulle få spela rollen som morsa i stället för som kvinna. Sju karlar, en kvinna, tre barn och en morsa…

Klockan nio for Peter iväg med alla barnen. Det var hans helg. Pappahelg. För drygt ett år sedan hade Amanda, barnens mor, beslutat sig för att helt enkelt byta man. Ja, det kom ju inte helt oförberett, den "hemliga" relationen hade ju pågått ett tag och många kände till den och hade börjat förbereda sig, även Peter. Trots detta hade de delat hem och hus och vardagsliv. Peter hade ju naturligtvis gjort det i hopp om att få det hela att fungera igen. Amanda hade gjort det för bekvämlighets skull. Hon hade liksom utnyttjat hans situation för egen vinnings skull. Den nye mannen hade till sist köpt en lägenhet åt henne, då han var i fastighetsbranschen och gärna investerade i fastigheter och då flyttade hon givetvis dit. Med barnen. Peter blev förkrossad och söp ner sig fullständigt. Nu var han relativt återställd både till kropp och själ.

Peter hade spontant frågat om Adam hade lust att följa med hem till Pontus och Rasmus för att sova över. Det hade ju Adam inget emot och därför försvann barnen och pappa Peter från festplatsen strax innan partyt riktigt satte fart. Rebecka kände sig genast som en dålig mor och plågades en stund med dåligt samvete.

Någon timme därefter var Henrik på god väg att bli vad man i folkmun kallar "dyngrak". Själv hade Rebecka precis avslutat sitt fjärde vinglas utan att egentligen känna någon glädjande berusning. Hon följde diskussionerna och petade in en och annan kommentar men kände sig på något vis utanför den gemenskap av vänner som fanns runt bordet. Ja, så var det ju. Henriks barndomskamrater och några andra av hans andra goda vänner som numera kallades "gemensamma". Minnen och skratt, minnen och skratt, minnen och skratt. Rebecka hade hört det tio gånger tidigare. Hon fyllde på vinglaset.

Music in the air. Rebecka hade lust att dansa. Flytta matbordet, höja volymen och dansa. Alla tillsammans. What a party! Eller kanske spela ett roligt sällskapspel. De kunde dela in sig i lag. Skratta åt varandras misstag. Förbanna sig över sina egna. Klädpoker, kanske? Vad som helst. Men i Tv-soffan satt Nelly och diskuterade högljutt med Krister – den evige ungkarlen. Henrik, Johan och Stoffe satt i köket och skröt om sina ungdomliga äventyr. Patrik – Henriks kusin - talade med någon i mobilen, Beppe sov i Adams säng och Rebecka hade lust att dansa. Därför valde hon en CD med godingar från 80-talet. Eurythmics ”Thorn in my side” och festen kunde börja!
"Men va faaan, Rebecka, sänk!", skrålade Henrik.



Detta är ett bidrag till Sourze Författarskola

Av Anna Eriksson 28 feb 2004 18:46