Vi skålar ironiskt för alltings jävlighet i stora kupade vinglas. Vi skrattar berusat åt oss själva, åt vår förbannade dumhet, som vi med all vår effektivitet försvarar under alla omständigheter.
Vi trotsar idealen i vår svaga och falska övertygelse.
Slentrianer är inget för oss. Varför kan vi inte få supa oss fulla ibland? "Upp till kamp emot kraven", skrålar vi.
Vi är vuxna rebeller. Askkoppen är också full. Glasen är tomma. Fyll upp!
Vi skålar och hyllar livet.
Av Anna Eriksson 26 feb 2004 12:50 |