Kärlek på internet

"Vad gör Du här? Jag trodde du visste vad den här sajten är till för? För sjuka, utbrända... de utstöttas gäng helt enkelt, som du och jag. Ett tappert försök att få sig lite falsk glädje till livs. En fantasivärld utan dess like där allt kan hända, man blir accepterad, älskad, hatad och dyrkad. Du kan gifta dig och separera inom ett par timmar. Intriger, svartsjuka, falskspel... You name it! Välkommen!"

Detta är inledningen på min kontaktannons på en kontaktsajt. Det här med kärlek på internet är inte det lättaste... fråga mig! Jag funderar allvarligt på att ge ut en bok, den ska heta:
"Hitta kärleken.. någon annanstans."

För visst är det så... det är en fantasivärld mer eller mindre.
Hur många gånger har man talar av egen erfarenhet inte träffat på dessa män, som satt in en bild stulen från Ellos eller Vänt i Häcken eller vad det nu kan vara, allt för att locka kvinnorna till sin sida. Sen när man väl kommer till daten, så sitter det en lönnfet 55-årig gubbe där, med trånande blick och händerna mellan benen och med ett krampaktigt tag om... Nej, riktigt så illa är det väl inte men närapå.

Samtidigt så tycker jag det är väldigt ytligt att bara gå efter en bild, jag vill ge alla en chans. Varför ska man inte kunna träffa en person och fika för att denne ser ut på ett speciellt sätt? Det är iaf min åsikt. Bara för att man tar en java så betyder inte det att man ska leva med varandra livet ut vilket tråkigt nog vissa tror. Men det är nog en del av tjusningen, att inte veta och därför hamnar man i såna situationer... mer eller mindre givande.

Konsumtion av människor, lek med känslor... ja, många far illa i cyberträsket. Också jag gjorde det i början, innan jag lärde mig jargongen. Det är slitochsläng-principen som gäller. Köttmarknad med sin egen mus.. kan vara dubbeltydigt. Det är verkligen dubbla budskap därinne.

Ofta ser man en kvinna sitta lätt framåtlutad med plutande läppar, precis så man ser om inte ända ner i godmorgondalen på henne så ganska nära... kanske nån slags aftonklyfta. När man sen läser vad hon är ute efter så slår det aldrig fel!

"Sexmess eller kommentarer om min kropp och frågor om jag vill ha lunchsex går fetbort!"

Bara språket är illa nog, funderar på hennes tanke med det hela. När man tittar närmare så ser man att kvinnan är 47-48 år... Jaja.. jag är varken åldersfixerad eller fördomsfull, men någon jävla måtta får det väl ändå vara!

Har svårt att förstå hur kvinnor OCH män i övre edelåldern kan "vika ut sig" på det viset. Plötsligt har de åkt någon tidsmaskin och beter sig som pubertala fnissmödisar kontra sprängkåta målbrottskisar. De sätter in en bild på sig själva och går med in någon slags "sepåmigjagärsnyggast"-röstning. De vill ha högst poäng och bli valda till "charmigast" på nätet. Känns som jag vill spy ibland, det är inte ens kul längre. Visst kan jag också tycka nånstans därinne, att det är lite tufft att de vågar sticka ut... vara annorlunda. Men det har fan i mig blivit en trend!

Ett exempel:

" Jag är en blond brud på 52 vårar, som står med båda fötterna på jorden, samtidigt som jag försöker ta ett steg i taget och gå framåt, vilket är svårt utan att lyfta benen.
Jag är BARA intresserad av seriösa killar, ni ska vara mellan 201-211 cm långa och väga kring 80 kg, inte bära glasögonlinser går bra och träna minst 11 dagar i veckan.
Ni får ej har hår på ryggen eller i näsan...ludd i naveln går bort!

Och ni tjejer som springer på min sida. DRA! Ni har inget att hämta här! Är varken flata eller sugen på parlekar.
Ni som bara är ute efter sex kan sticka direkt!
Rösta gärna på mig *flirt flirt* och kolla i mitt fotoalbum, där finns det lite mer smått och gott.*fniss* Det bästa jag vet är att ligga sked och myza och goza. Carpe Diem!
Kramizzzz!
Fyllbabsan58 "

Ja, vad säger man?
När det handlar om den här "returmarknaden" så är det lika illa, kvinnor som män. Kan kännas tragiskt och patetiskt många gånger. Vad är det som dessa människor söker och längtar så starkt efter, så att de utsätter sig själva på detta vis? Bekräftelse är en stark drift, men jag känner någonstans att det är fel. Det är ett destruktivt beteende.
Sen blir de arga, ledsna och kränkta när de inte blir tagna på allvar... varken på nätet eller i sängen. För vilka är det egentligen som nappar på en sån annons?

Jag ämnar återkomma i ämnet, då jag finner det mycket intressant och själv är en av dessa förlorade kärlekskranka själar i cyberträsket... men jag är BARA 33år!

Av Åsa Welin 25 feb 2004 18:31