Jag vill skönhetsoperera hjärnan

Hörde på radion att de har börjat klona människor någonstans i Asien. Ja, människoceller alltså, stamceller, inte bebisar, men ändå, människoceller. Jag tänker på det när jag sitter och tittar på femmans "Extreme makeover". Olyckliga människor blir lyckliga när de har opererat näsan, kinderna, ögonen, brösten, låren, magen, korrigerat synen, blekt tänderna, gått ner i vikt, klipp, tonat och slingat håret och fått en helt ny garderob. Oftast är det kvinnor som snyftande säger att de bara vill att någon ska säga att de är söta. I wanna be pretty, I’ve never been pretty, viskar en till synes vanlig trettioårig kvinna med lite risig frisyr och små bröst. Och sen, två reklampauser senare, så har sex till åtta veckors psykisk och fysisk skärseld klippts ner till 52 minuters tårdrypande tv och den nya kvinnan svävar ner för trappan på stadens festlokal och familj och vänner goes Ohh My God! i all oändlighet och ibland är det ett fyraårigt barn med som ser ut att undrar vem kvinnan som kallar sig mamma men ser ut som Barbie egentligen är. Och då tänker jag att om de kan klona människoceller så borde de väl klara av ett litet enkelt ingrepp i hjärnan så att vi istället för att ändra om hela kroppen, ändra lite i huvudet och börja gilla läget och vår kropp. Skulle spara mycket pengar, lidande och förvirring för fyraåriga barn. Ibland är världen för jävlig.

Det är redan kört för en ordentlig ledare så jag fortsätter på den inslagna vägen lite av temat den här rundan verkar det som, Bystedt du var lite inne på det här och skriver ostrukturerat om diverse saker. Robinson-Robban, visst var det regisserat, hans "kupp" i Robinson-finalen. Och sen, i Folke Rydéns dokumentär "Det sista örådet" häller han sprit i rumpan, i stjärten, arslet, häcken, HAN HÄLLER SPRIT där bak. Varför häller han sprit där bak? Snälla Robban, tänk lite på din familj, tänk på hur jobbigt de måste vara för dem att gå och handla hemma i Gällivare och behöva svara på frågor om varför du häller sprit i rumpan. Och om du hamnar i fängelse, som du sa att du kanske behövde göra för att verkligen skriva in dig i historien som den värste dokusåpa-stjärnan genom tiderna, hur jobbigt tror du inte det blir då? Bevisligen tänker du inte på dig själv men kan du inte tänka lite på din familj?

"Flickorna som dog på Hallandsåsen hade utsatts för våld", säger hallåan i TV 4-nyhetern. De två 17-åriga flickorna som hittades döda på Hallandsåsen för drygt en månad sedan dog inte av en överdos av något utan av våld mot huvudet i kombination av nedkylning. Förmodligen räcker det inte med någon liten skönhetsoperation för att klara något sådant, hade det varit mitt barn hade jag nog behövt lobotomi. En såsig, mänsklig grönsak som klarar av sin personliga hygien och enkla ärenden men vars känsloliv är lika dött som flickorna. Observera att jag inte har en aning om hur man blir efter en lobotomi, min beskrivning handlar om hur jag tror att man blir. Varför kunde det inte varit droger istället? Så kunde man klängt sig fast vid tron att allt var ett fruktansvärt misstag. Att tjejerna skulle testa lite, att de fick för mycket i sig för fort och att allt gick åt helvete och att pojkarna fick panik. Redan kända av polisen, skulle fortare än kvickt bli misstänkta för att ha lurat tjejerna och indirekt dödat dem. En fruktansvärd olycka, en ganska oskyldig sak som gick totalt fel, men ändå, inte avsiktlig, inte med uppsåt. Det lindrar lite, lite lite, två strulpellar som kommit snett, som inte fått den hjälp och det stöd de har rätt till och så hände det här fruktansvärda men ändå oavsiktliga, det känns bättre än två döda flickor som blivit slagna i huvudet, dumpade mitt ute i skogen och dött där av skadorna och nedkylningen.

Jag hade behövt en lobotomi.

Av Kajsa Kallio 19 feb 2004 16:48