Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Sommar - en dikt på S

Sssss...

Senaste söndagen sken solen sitt sköna sken,
strålarna speglade sommardagens sandstränder.

Små sandstenar sken som silversmycken som skötts superbt.

Sommaren samlade sina skönhetssoldater som skötte sitt slitsamma snideri såsom skarpa skott skapar skada.

Saltvattnets salta smak sköljde skvalpande sanddynornas små samt stora sandkorn.

Stillsamt skänkte saltvattnet ständigt stranden snäckor, småstenar samt skeppsbrutna sjömäns själar.

Samma sommardag såg solen staden, sexton stenkast söderut.

Stadens sluttningshus stod stolta som stilfulla slottsvakter.

Skyskrapor skylde smogen samt skapade stora skuggor som skymde stadskärnan.

Solens strålar sackade stressen, skänkte staden svalkans sämsta surrogat, snustorrhetens stickiga substans.

Staden sved som solbränna, som stekheta savanner.
Solen spred sig, särdeles spridandes sprudlande stämning, särdeles skänkande stadsborna styrka.