Skuggor

Hon studerar skuggor i hemlighet. Fascineras av växelspelet mellan mörker och ljus. I skuggan existerar en annan värld, en genomskinlig värld vars hemligheter hon inte kan utröna, men som hon hela tiden ser glimtar av. Hon går upp på morgonen, tar bussen till jobbet, pratar nonsens med vänner och kollegor äter lunch och går hem klockan fem. Ingen känner till hennes andra liv, det hemliga. Det där hon studerar skuggorna och tänjer på gränser. När hon är ute och är full kryper de närmare. När hon träffar någon hon tycker om, det har inte varit många män i hennes liv, så krymper de. I kärleksakten, både den fysiska och mentala flödar ljuset fritt och utan band. Men passionen svalnar och kärleken dör sakta ut som en flämtande låga och då väntar skuggorna runt hörnet.

Hon är rädd för mörkret. Livrädd så att hon får panik när hon kommer in i ett mörkt rum. I mörkret väntar alla hennes namnlösa fasor och ångestframkallade monster. De är utan ansikten och stirrar iskallt på henne. Lika fascinerad som hon är av skuggor, lika rädd är hon för mörkret. Hon sover med en tänd lampa vid huvudkudden varje natt för att jaga bort mörkret.

Hennes liv är vanligt även om hon önskar att det vore ovanligt. Hon har garderoben full med besvikelser, krossade drömmar och ouppfyllda förväntningar. Skulle hon glänta på dörren om så bara en smula skulle hon krossas av det tunga bagaget. Så hon låter bli. Åren går och hon gör sina val. Byter stad, byter vänner, byter jobb. Pluggar på universitet, äter, sover, drömmer, studerar skuggor. Ibland funderar över de val hon gör och de möjligheter hon väljer bort. Vad skulle ha hänt om hon gjort ett annat val i en särskild situation? Och trots sitt jobb kommer hon inte närmare den hemliga skuggvärlden som existerar alldeles i kanten av verkligheten. Den återkommer i hennes drömmar och jagar henne i vaket tillstånd. Hon rör sig in och ut genom skuggorna, mellan solsken och regn. Det känns som att vada genom vatten. Under skymningskvällarna tittar hon nyfiket och försöker förstå. Men när mörkret faller ser hon faran lura och flyr till ljuset.Hon blir mer och mer tystlåten och inbunden. Men ingen anar, ingen märker, ingen förstår. Hon gråter ofta och hennes tårar är genomskinliga.

En dag när hon kommer hem efter jobbet skiner kvällssolen in genom fönsterrutorna i vardagsrummet. Hon smyger närmare skuggorna som bildas på mattan, och ser att de inte viker undan och flyr som de brukar. Och hon anar skuggornas hemlighet. Hon stirrar in i hallspegeln och står där länge innano hon förstår. Sedan stryker hon trött bort en hårslinga med skugghanden, rör långsamt sin oformliga skuggkropp och smälter samman med mörkret i skuggornas värld



Bidrag till Författarskolan...

Av Ninna Bengtsson 03 feb 2004 12:00