Se boken eller läsa filmen?

Hur ofta har du inte blivit besviken? Bilderna på vita duken stämmer ju inte alls överens med det du föreställde dig när du läste förlagan. DiCaprio, var han verkligen rätt som Richard i The Beach? Och filmatiseringen av Populärmusik från Vittula? Ska man våga se den? Jag kommer aldrig att förlåta Nicholas Cage för hans taskiga insats i Kapten Corellis Mandolin. Romanen av Louis de Bernières var fantastisk, men filmen var skit. Eller har jag bara en sjujävla inlevelseförmåga när jag läser?

Stephen King har skrivit en väldigt bra instruktionsbok för författarwannabes, en av de bästa faktiskt: Att skriva - En hantverkares memoarer. Läs den! Han menar att författande är tankeöverföring, men att man måste våga lämna fältet fritt för sina läsares personliga tolkningar. Och filmregissörens. Och filmmanusförfattarens.

Ibland tar de sig friheter, filmfolket, slaktar några trevliga karaktärer och lyfter ut flera av dina favoritscener ur boken. Andra gånger törs de knappt ändra en stavelse. Men jag undrar om jag inte föredrar slakten, åtminstone när det gäller filmupplevelsen.

Snart går filmatiseringen av Tracy Chevaliers succéroman "Flicka med pärlörhänge" upp på de svenska biograferna. Tracy, den lilla avundsvärda människan, ser en medeltida gobeläng, en 1600-talsmålning eller en symbol på en gammal gravsten och så börjar hon fantisera om människorna kring verket och tiden då de levde. Vips så har hon hela berättelsen klar för sig och svänger ihop en roman. "Flicka med pärlörhänge" tog tre dagar att fundera ut och sju månader att skriva. Två veckor senare, som kronan på verket, födde hon en son. Då hade hon redan valt filmproducent och kontraktet var påskrivet.

Jag hade inte läst boken, men visste att jag snart skulle se filmen. Fortfarande lite bränd efter Kapten Corelli-besvikelsen tänkte jag trots allt utmana ödet. Så jag sträckläste romanen, såg filmen och ångrade mig.

Tänk dig att du stått vid spisen och lagat mat hela dagen. Du har blivit så mätt av matoset att du inte kan njuta av läckerheterna. Så kändes det. Jag kunde inte riktigt ta in alla de vackra bilderna, de nakna självlysande ansiktena, de nedslagna blickarna, de fjäderlätta beröringarna som skulle vara så erotiskt laddade. Det som var så lätt att bedåras av i boken kändes tafatt på film.

Berättelsen om 16-åriga Griet som börjar arbeta hos 1600-talskonstnären Johannes Vermeer och hans ständigt växande familj är fängslande. Tracy Chevalier har flyt i språket och kombinerar fakta och fiction på ett intressant sätt. Det är tur för henne att man inte känner till så mycket om Vermeer som person, nu har hon kunnat släppa loss fantasin. Vissa konsthistoriker tror att modellen på tavlan, flickan med pärlörhänget, var en av konstnärens döttrar. Men nu sitter Tracy på kammarn trehundrafemtio år senare, tittar på sin Vermeer-poster som hon köpte på något konstmuseum för tjugo år sedan, och ger sig hän. Det är klart att modellen var en tjänsteflicka! Vilken härlig intrig!

I filmen spelas Griet av Scarlett Johansson Ghost World, Mannen som kunde tala med hästar. Colin Firth Love Actually, Bridget Jones dagbok är den tungsinte Johannes Vermeer och Tom Wilkinson Allt eller inget, In the Bedroom är den rike mecenaten och snuskgubben van Ruijven som beställer den för sin tid så vågade tavlan av Vermeer. När van Ruijven inte kom åt att betäcka Griet IRL så ville han i alla fall ha ett runkobjekt hemma på väggen, bland sina uppstoppade fåglar, vildsvin och andra lustoffer.

Om du är intresserad av adaptioner och manusbearbetning så ska du läsa boken OCH se filmen, i studiesyfte. Notera vilka karaktärer och scener som inte finns med i filmversionen. Det är skickligt utfört men dessvärre förlorar vi några viktiga referenspunkter i Griets karaktär.

I boken får vi följa hennes tankegångar, bekymmer och upplevelser, allt beskrivet ur hennes perspektiv. Scarlett Johansson har inte många repliker i filmen och till slut blir det lite för mycket av förlägna ögonkast och förstulet bitande i jättesvullna läppar. Den mest passionerade är hustrun Essie Davis. I boken är hon en kylig bitch. I filmen är hon en kvinna, som trots att mannen ständigt befruktar henne, känner sig försmådd och inte drar sig för att visa det.

Lägg också märke till hur man ibland vilar några extra sekunder vid vissa scenbilder, så vackra att de kunde vara motiv målade av Vermeer. Är det därför totalintrycket av filmen är en tavla med mer yta än djup?


: : :

Filmen "Flicka med pärlörhänge" har premiär 5 mars 2004.

Tavlans titel på svenska är "Flicka med turban". Om du befinner dig i Haag, gör ett besök på Mauritshuis och ta en titt.

Vill du veta mer om Vermeer?
Länk: mystudios.com
Länk: essentialvermeer.20m.com
Länk: girlwithapearlearringmovie.com

Tracy Chevalier har också skrivit:
Falling Angels/När änglar faller
The Virgin blue/Den blå färgen
Lady and the unicorn

Boktips! Stephen King/Att skriva - En hantverkares memoarer.

Av Anna-Carin Collin 20 jan 2004 16:42