Lögnen, Kapitel 2

Hennes jobb var att skissa ut alla mina ideer så att dom blev så storslagna att dom gick att presentera för kunderna. Förutom att vara mig tillags i största allmänhet, vilket hon absolut varit. Under vår första lunch tillsammans hade hon tittat mig djupt in i ögonen och sagt helt oprovocerat:

- Mitt stora problem är att jag är obotligt otrogen Holger.

Och så hade hon skrattat hemlighetsfullt.

Jag bestämde mig för att gå upp ur badet, byta sida på skivan och sedan ringa upp henne.

- Hej, det är Holger. Jag kommer att sakna dig.

- Nej, det är inte sant. Åh grattis. Gud så sorgligt.

- Vad gör du ikväll?

- Jag tänkte ta det lite lugnt, vi ska ju presentera Sony imorgon.

- Kan jag komma över en stund?

- Absolut, när då?

- Runt 10?

- Mmm.

Och så lade vi på.

Jag ångrade redan att jag inte tagit hennes tidigare inviter på orden. Men nu var saker och ting annorlunda, när vi inte skulle jobba ihop längre.



Efter ett par timmar på soffan med sällskap av Bowie´s Let´s Dance, som jag aldrig kunnat med, men som funkade idag, Roxy Music´s Avalon och Miles Davis´ Kind of Blue, drog jag på mig mina mest slitna 501:or. Hittade en ren vit buttondown-skjorta från Lund & Lund, som jag lät hänga utanför och drog på mig en mörkgrå v-ringad Allan Paine-tröja. De utslitna Stan Smith-skorna stod troget i hallen och väntade på sin ägare. Jag hängde Barracuda-jackan över axeln och klev ut i vårkvällen. Det doftade hägg, syren och hundskit från trädgården mittemot mitt hus. Jag gick Björngårdsgatan till St: Paul och sneddade över Maria kyrkogård, som alltid låg märkligt öde. Jag fortsatte min vanliga promenad ner över Slussen och så in på Österlånggatan. Klockan var strax före sju när jag kom ut vid Slottet. På Skeppsbron stod några gubbar och fiskade med spinnspö. Men på Riche´s bar spelade DJ:n Smiths´ Shoplifters of the world, vilket gjorde mig på ännu bättre humör. Petter stod i baren och smuttade på en Bass. Han hade lärt sig uppskatta den beska ölen sedan jag berättat om Monets målning Baren, där det fanns en likadan flaska och att etiketten såg likadan ut än idag.

- Läget, hälsade Petter.

- Kunde inte bli bättre

- Har det hänt något jag borde känna till?

- Det skulle möjligen vara att jag fått nytt jobb.

- Åh fan, var då?

- Ogilvy

- Får du betalt också?

- Inte mer än 60 i månaden.

Petter rullade med ögonen och gjorde hi-five.

- Inte undra på att man blir bjuden, grattis!

- Tack.

Vi slog oss ner vid ett av de runda borden ute vid fönstren och beställde en flaska Brut Champagne, kaviar och Melba toasts. Utanför fönstren var det fullt av vårflanörer och jag undrade, som alla andra vårar, var alla dessa underbart vackra flickor höll hus hela vintrarna.

DJ spelade Oh Yeah med Roxy och vi åt och njöt. Min eufori spred sig över till Petters sinnen. Efter någon timme stod vi i baren igen och gungade till Lou Reed´s Vicious, DJ:n gjorde ett riktigt bra jobb ikväll. Så kom jag plötsligt att kika på armen och såg att min Bulowa visade att klockan var över nio.

- Du, jag måste dra snart.

-Helt ok, jag har en helvetesdag imorgon.

- Så kramade vi om varandra som vi alltid gjort och bestämde att vi skulle sticka ut till vårt hus på Hallonstenarna till helgen.

- Laxen går till nu, ta med spöt, sa jag.

- Då är det bara att olja rullarna och knyta nya linor på Ambassadören då?

- Glöm för all del inte att skrapa rosten av Tobydragen också. Vi ses på fredag, ska vi dra vid fem?

- Suveränt.

Jag tog en promenad upp till Lärkstan, som stod i blom denna kväll. När Camilla öppnade dörren till den lilla 2:an på Tyrgatan såg jag direkt på hennes blick vad som skulle komma.

- Hej, kom in, vill du ha ett glas vin?

- Gärna.

Vi hade aldrig älskat med varandra, jag hade skjutit det ifrån mig eftersom jag tyckte det skulle bli för komplicerat. Hon stängde dörren bakom mig och gick ut i köket. Jag fick ett glas Chablis i handen och satte mig i hennes Josef Frank-fåtölj i vardagsrummet.

- Holger, jag är så glad för din skull, men jag kommer att sakna dig så.

Jag satte ner mitt glas på stenskivan som täckte bordet och sa:

- Minns du vad du sa till mig första gången vi lunchade tillsammans.

- Mmm.

- Jag har tänkt på det oavbrutet sedan dess.

Och så tittade jag Camilla djupt in i ögonen, böjde mig fram och kysste hennes mjuka läppar. Hon besvarade kyssen djupt och smekte mig i nacken så skönt att håren reste sig därbak och jeansen plötsligt blev trängre.

- Åh Holger, jag har väntat på den här stunden ända sedan jag först träffade dig.

Jag svarade inte med ord, utan knäppte sakta upp hennes blus och släppte ut hennes vackra bröst i det svaga skenet från stearinljusen i vardagsrummet. Hon besvarade handlingen med att smeka knapparna på mina 501:or, sakta, sakta. När vi var nakna och jag såg hennes vackra kropp för första gången var det enda jag fick fram:

- Varför har vi inte gjort det här tidigare?

- Du vet att det bara beror på dig. Men tyst nu så tar vi igen alla förlorade dagar. Hon böjde sig ner och sög på mig lugnt men ändå retsamt och jag sjönk tillbaka i soffan i en djup suck. Jag var helt förlorad.


- Vad händer nu? Sa Camilla.

Jag sneglade på klockan och såg att den var två på morgonen. Vi hade tagit igen allt våra kroppar längtat efter under de tre år vi känt varandra.

- Du menar med oss?

- Såklart, vad annars?

Camilla låg på min arm i sin säng med håret utsläppt och hade klädsamt rosade kinder.

- Kan vi inte bara låta allt utveckla sig självt. Nu vet vi ju vad vi känner för varandra?

Hon slöt ögonen, nöjde sig med svaret och vi somnade i varandras armar.

Vi vaknade vid åtta, åt frukost tillsammans och sedan gick jag före henne ner till Nybrogatan där vår gemensamma arbetsplats fram till idag låg. Efter måndagsmötet och den sedvanliga genomgången av veckans möten och presentationer sökte jag upp Stig. Stig Bolin var en kort, välskräddad man med högt hårfäste, eller inget alls för att vara sanningen nära. Han var strax över 40, men i mina ögon såg han betydligt äldre ut under vårt samtal.

- Jag tänker sluta, Stig.

Han såg besviken ut, men sa ingenting.

- Jag har fått ett erbjudande som jag inte kan tacka nej till.

Han var fortfarande tyst.

- Jag börjar på Ogilvy.

Först då fick Stig ur sig något.

- Vad har dom att erbjuda som inte vi kan?

- En väldigt bra lön. Plus Ford, American Express och Levi´s - jag är ledsen.

- Vad får du i lön?

- Mycket.

- Hur mycket?

- Det spelar ingen roll. Jag har redan bestämt mig.

Stig förstod att det var lönlöst att ens försöka, så istället började vi prata om när jag skulle sluta. Han föreslog tre månader. Med motivet att det skulle ta tid att hitta en ny skribent.

Jag kontrade med två veckor med motivet att det var dumt att sätta igång några nya kampanjer under rådande omständigheter. Men att jag kunde finnas till förfogande under en månads tid om det skulle behövas. Så blev det.

Jag gick direkt till Camillas rum och frågade om hon kunde tänka sig ta två veckors semester i slutet av april. Jag hade en plan om en kärleksvecka utanför landets gränser. Sedan gick jag till mitt rum och ringde upp Sven-Olof på Oglivy och berättade att jag kunde börja 1 maj. Han var nöjd med beskedet och hälsade mig återigen välkommen ombord. Som om det var något jävla skepp han styrde. Under lunchen skulle Sony´s nya kampanj visas så jag använde den sista timmen till att gå över copyn igen och gå igenom argumentationen. Det skulle bli mitt sista jobb för Blankings. En av rubrikerna löd: "Det enda Johnny Rotten och Miles Davis är överens om vad beträffar musik." Och så var det en bild på den nya superstereon. Jag ville inte ändra ett ord, det var en grand final som dög mer än väl. Det var bara att ta på manchesterkavajen och möta fienden i konferensrummet. Men jag kände inte ett uns av oro.



:::


Tack för att du läste hit.
Kapitel 3 publicerades de närmaste dagarna

Av Thomas Eriksson 14 jan 2004 13:27