Du, du och ni, ni

Må du gråta och må du vara ledsen, men varför göra mig illa.

Tårarna på kinden må smaka salt, men varför gråter du? Gråter du för att du känner dig ensam, glad, sårad så gråt på. Men gråter du av ångest eller hat så sluta direkt. Man gör inget som man ska ångra som man inte står för. Varför utsätta sig för en situation där man kommer känna ångest? Kan man verkligen kontrollera sig själv då? Eller tvingar man sig själv att tro att man har koll på vad man gör? Har du koll på vad du gör så känner du ingen ångest. Sitt inte där och gråt och säg att du ångrar dig. Sitt inte heller där och säg att du vet vad du gör, och sitt inte där och säg att du "älskar" mig.

Ett "förlåt" är så litet men ack så stort, så kan man lätt uttrycka sig för en lyssnande skara. Men vad betyder orden du säger till mig? Och varför säger du de? Är det för att jag ska förvirras av situationen och tro att du kommer förbättra dig? Eller är det för att du verkligen ångrar dig och det aldrig kommer hända igen. Att något som förlöper under några timmar kan förstöra så mycket. Att några timmars fumlande och tumlande kan förstöra något så fint.
Vem ska nu säga vad som är rätt eller fel och vem som har rätt och vem som egentligen har fel?

Sluta gör bort dig och sluta säg att du har något att berätta, sluta säga att du älskar mig om du ändå tänker såra mig. Lämna mig ensam om du ändå tänker öppna nya sår, lämna mig om du inte står för det du säger. Men lämna mig inte om du vet vad du vill. Lämna mig inte om du ångrar dig, och lämna mig inte sårad.

Men du tänker på det som att du inte gjort något fel och du tänker inte heller på vilka konsekvenser ditt handlande får. Du tänker bara på dig själv. Din egen egoism och din egen självrespekt står på spel. Ditt förtroende emot mängden och emot dom som finns där. Vill du verkligen visa din mörka sida, och vill du verkligen förlora det du säger betyder mest för dig?

Sker det som inte ska ske igen så försvinner jag - du kommer aldrig att träffa mig igen. Jag kommer att försvinna och inte återvända, och ingen kommer att veta var jag befinner mig. Varför är jag den som ska stanna? Och varför är jag den som lämnas skall? Det är du som gör bort dig och kommer att bli pratad om. Det är dig som jag kommer att lämna för att aldrig prata med igen. Och det är du som kommer stå där ensam och undra vad som gick fel.

Du tror du kan göra vad du vill emot mig, du tror också att det inte är några problem. Du ser inte grejerna som sker framför ditt ansikte. Du ser inte heller vem som blir lämnad kvar gråtandes. Du ser dig själv och ditt eget välmående som din första prioritering, du ser också att så länge du är glad så är ingen ledsen. Är det så att jag inte duger längre? Är jag inte fin nog att visa upp bland dina kompisar. Eller vill du bara ha nytt kött.

Åskdunder och blixtar skrämmer inte mig, ty jag kan stå på egna ben. Men ett krossat hjärta, har jag verkligen det? Eller är jag bara förvirrad av alla känslor som har passerat förbi under så kort tid av mitt levrande här.

Av Mathias Fernstedt 19 dec 2003 13:32