Vad får barnen av tomten... egentligen?

I vintermörkret runt andra advent lystes en busshållplats upp av en affisch där två kvinnor i underkläder putade med brösten och plutade med läpparna. En bekant med sin tvååriga dotter väntade på bussen när barnet glatt sa: "Titta naken".

För den lilla flickan är nakenhet något positivt. Det innebär att slippa blöjan och kunna röra sig fritt. Det är sorgligt att hon om några år kommer tvingas inse att den vuxna kvinnans nakenhet istället innebär ofrihet. Den innebär poserande istället för agerande, den innebär måsten och krav istället för lek och glädje. En vuxen kvinnas kropp är till för att behaga, den ska stöpas om och kuvas.

I Sverige berömmer vi oss för vår jämställda kultur. Men det är en kultur som beundrar kvinnokroppar i onaturliga proportioner så mycket att vi till och med anpassar bebisklädernas storlekar. I vår kultur är män överordnade kvinnor. Våld mot kvinnor hör till vardagen. Könsrollerna och våra bilder av kvinnor och "riktiga" män hämtar mycket av sin näring i reklam, film och massmedia. Det anses
normalt med skyltfönster där avklädda kvinnokroppar åmar och kråmar mot okända betraktare bland snälla tomtar och traditionell familjejul. Det är ingen slump att TV-bilagorna pryddes med en bild av Emma istället för Mirre när kändis-robinson drog igång.

Redan i bebisåldern börjar vuxenvärldens bearbetning av barnens självbild för att trycka in dem i de begränsande könsrollerna. För flickorna förespråkar vi passivitet och rosaskimrande glittrig gullighet men det handlar också om de små pojkarna som vi lika vrigt försöker omforma till tuffa kärva män. Varför skulle man annars förutsätta att flick-barn vill leka med rosa plaststädpryttlar och stilla ägna sig åt pyssel? Och varför skulle annars klädaffärernas pojkavdelningar vara fyllda av mörka kläder med brandbilar, stålmän och tuffa monster som vi ska klä de små pojkbebisarna i?

Mitt i julhandeln i Stockholm blev jag plötsligt kontaktad av arga unga mammor, far-, och mormödrar som börjat handla julklappar till barn och barnbarn. De berättade att de besökt en stor klädaffär. Bland lucialinnen, strumpor och dunjackor hade de också kunnat köpa en rosa BH i storlek till en åttaåring.

Det är ett av alla exempel på hur vi bidrar till att barnen blir vuxna alldeles för tidigt. Vi lägger på dem attityder som de inte ska behöva hantera. Vårt vuxenansvar är att låta barnen vara barn så länge som möjligt. De hinner med pubertet, BHar och inträdet i vuxenvärlden ändå. Det är
också vårt ansvar att hjälpa barnen utvecklas till sina fulla
personligheter, inte till att möta våra förväntningar på hur en fin flicka uppför sig eller hur busig en pojke bör vara.

En del av det ansvaret faller på affärerna och företagen som säljer de absurt könsuppdelade leksakerna och kläderna samt exploaterar kvinnors kroppar och snedvrider könsmönster. Men glöm inte den stora del av ansvaret som du och jag har när vi köper julklappar. Höj rösten. Varje år lägger vi svenskar miljarder kronor på att fylla utrymmet under granen med könsroller som begränsar våra barn.

Det är inte fel att flickor leker med dockor - felet är att så få
pojkar får chansen att upptäcka att de också gör det. Jag har en kort men viktig - önskelista i jul:

- Låt barnen få en chans att utvecklas till hela människor, att varje barn får bli den unika människa just det barnet är.

Av Inger Segelström 18 dec 2003 10:37