sourze.se

Vi brukade låna morfars porrtidningar

Jag minns ännu några av flickornas utseenden, mina första runkförebilder. Jag minns särskilt Cathy som jag hade sett i en tv-serie senare.

Jag är elva år gammal och det är sommar och det är sol. Jag är fortfarande en pojke men på väg att ta det första steget på färden mot vuxendomen, en resa som aldrig kommer att avslutas verkar det som idag, ett århundrade senare. Min sexualitet är på väg att blomma. Pandoras ask kommer öppnas för hetsiga, liderliga drifter, osläckliga begär

Jag och min bäste vän från Kalmar umgås ännu fortfarande denna sommar. Vår familj har flyttat upp till Uppsala ett år tidigare men vi spenderar naturligtvis sommaren på vårt lantställe på Öland. Öland paradiset på jorden.
Pepparkakspojkar med solstickehår. Brännhet sol, sol, sol. Hav och vindar. Öland. Det är ännu på den oskyldiga tiden då vi runkar tillsammans och tävlar om vem som skall få sperma först. Jag vill inte använda ordet spruta för sådana kvantiteter handlar det inte om. Stoltheten över den första lilla genomskinliga droppen som tittade fram var obeskrivlig. Mandom. Några fjuniga hår har väl hunnit titta fram på pungen. Snoppen är stadd i tillväxt men fortfarande ännu en medlem av familjen daggmask. Rösten är målbrottsbruten och motbjudande, huden fet och finnig. När jag finns ingenting värre än pubertetspojkar. Jag klarar knappt av att se dem, för att inte tala om hur jävla jobbiga de är. Tonårsflickor med för den delen. Jag har en uppsjö med småsyskon, det är ingen idé att tala med dem innan de fyllt sexton-sjutton åtminstone.
De borde interneras på något arbetsläger i Norrland, bryta järnmalm åt fader staten eller någonting sådant, bara man slipper se dem...Brrr. Det var förmodligen därför jag senare åkte på Hamregårdens pojkläger varje skollov, bara för att vara utom synhåll för mina stackars föräldrar.

Pojkläger var en lärorik institution på många sätt och vis. Det mest underbara var själva avsaknaden av flickor. Man kunde koncentrera sig på viktigare saker som att spela drakar och demoner, lära sig bridge, röka de första cigaretterna och när de tog slut kunde man ju försöka röka te. Röker te gör man bara en gång i livet för övrigt. Ingen behövde bry sig om sitt utseende och det hade ju ändå inte varit någon idé som det nu förhöll sig, pubertala och jävliga som alla var. Pågar, minns ni upptäckten av porren? Sommaren på Öland upptäckte jag porren. Vi brukade "låna" morfars porrtidningar högst upp, väl gömda i hans garderob och när jag tänker på det idag har jag nog aldrig varit så sprängkåt i hela mitt liv som jag var då. Efter morfars död några somrar senare såg jag en dag mormor på något demonstrativt vis gå och slänga en påse i soptunnan. Saken var tvungen att undersökas. Det var hans porrtidningar! Vi befriade dem från sopdöden och nötte sidorna under hela sommaren i vår enbuskkoja. Livet var underbart.

Jag minns ännu några av flickornas utseenden, mina första runkförebilder. Jag minns särskilt Cathy som jag hade sett i en tv-serie senare. Hon hade en underbar kropp och ett pillermariskt gäckande leende. Porren var av det mer oskyldiga slaget. Med dagens mått skulle det räknas till oskyldiga erotiska bilder. Nu är damerna förmodligen bastanta femtiotaggare, men jag skulle vilja dem alla som stod modell för mina första sprutfria runk, leve dem! Idag är allting annorlunda i porrens värld. Allting är lättillgängligt på några knapptrycks avstånd. Allting är smutsigare och solkigare och barnpornografi och skit lurar i bakgrunden. Runka är mest en mekanisk vanegrej strax innan läggdags och lika spännande som att gå på toaletten.

Jag brukar inte längre porr, gud ske lov...ära i höjden och allt sådant där. Damerna från det verkliga livet trånar för min inre syns gallerier. Ja, vanebildande och nedbrytande för karaktären är porren för övrigt. När jag skaffade min första dator 1995 satt jag med ett slött modem och tankade skamfylld hem hundratals bilder nätterna i sträck medan min flickvän kunde komma in i rummet när som helst. Det var ett stort hemlighetsmakeri vill jag minnas och det var ju förstås svårt att förklara telefonräkningarna. Jag tror jag inbillade mig att jag lyckades övertyga henne om att jag surfade efter artiklar och sådant som en duktig student borde göra istället för att runka tolv timmar i sträck tills kuken var alldeles skinnflådd. Ja, vilket vansinne kättjan är.

Datorer med för den delen. Efter porrsurfandet spelade jag Heroes of Might and Magic i ett halvår i sträck. Idag har jag bildat munkföreningen Våga Vägra Sex. Vi käkar antiviagra, läser tung poesi , gräver i våra själars djup och föreläser om Onans synd för alla som vill höra. Jag skojar inte. Eller kanske, förresten, men tanken är god.
Jag minns en av porrnovellerna jag läste i en av de där tidningarna för så länge sedan. Den var ganska basic, som de ofta är. Man sitter i tågkupé. Underbar dam kommer in med fladdrande kjol. Underbar dam har ingen behå. Underbar dam placerar koffert på översta hylla. Underbar dam visar allt. Underbar dam och man knullar brutalt och skiljs åt för att aldrig ses igen. Enkelt och bra. Inget strul med kondomer och inga dryga övertalningar utan bara rakt på Pang, Bom! Som i tidernas begynnelse. Tänk om det verkligen var så i verkliga livet och då menar jag inte att det inte händer, klart det gör, men det borde hända hela tiden, spontant.. Det är så enkelt, upplyftande och utlösande... bekräftande. Världen vore nog lyckligare om alla var på det klara med sin sexualitet. Det finns så mycket komplex och nojjor, särskilt bland kvinnor. Av någon anledning verkar alla damer jag träffar på så hämmade just i sängen. Så fort vi fått av oss kläderna blir de som paralyserade uppblåsbara barbara och vågar knappt röra kuken och vad ska man göra? "Kan inte du suga min kuk", låter så grovt. "Kan inte du pussa på min snopp", nja, den funkar inte heller. Det säkraste kortet är ju att satsa på damer 35. De har ofta utvecklat sina sängtalanger, men man undrar ju varför den mest naturliga saken i världen ska vara så jävla komplexomspunnen.

Sexualiteten är en lång resa verkar det som. Av någon anledning minns jag en del masturbationstillfällen ganska klart. En fredagskväll när jag var tolv var det cabaré på TV. Fröknarna var lättklädda och en av dem var alldeles särdeles fin. Jag gick in på mitt rum och reglerade mitt stånd med henne för min inre syn. Det var först några år senare jag kom på att det var After Dark jag hade runkat till. Jag finner det lustigt än idag.

Angående den där tågkupén skulle jag faktiskt få till en liknande grej i verkliga livet. Kanske är det någonting alldeles särskilt upphetsande med just tåg? Eller transportmedel överhuvudtaget? Tiotusenmetersklubben har jag inte blivit medlem i än, tyvärr, men avsugen i baksätet på en bil med rysk schlager i högtalarna, det funkar. Målet i livet kanske borde vara att göra det under ett fallskärmshopp, men förmodligen skulle tidspressen bli för stor för lilleman.

bidrag till författarskolan


Om författaren

Författare:
Ambjörn Madegård

Om artikeln

Publicerad: 17 nov 2003 17:33

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: