Människohandeln på Balkan

Situationen i forna Jugoslavien finns beskriven och återgiven i ett ändlöst antal rapporter, artiklar och referat, från olika internationella hjälporganisationer, ledande nyhetsrapportörer, FN, UNICEF, WHO, för att bara nämna några. Även om perspektiven skiljer sig åt mellan referenterna framkommer samma slutsats från samtliga håll: Det största hotet mot dessa länders inre stabilitet, är den lavinartat framväxande organiserade brottsligheten.

Albanien, Kosovo och Bosnien pekas entydigt ur som centrum för den internationella handeln med droger, vapen och - framför allt - människor. Trafficking med flickor och kvinnor har blivit den i särklass mest lönsamma delen av den organiserade brottsligheten. Därmed har den också blivit den mest omfattande.

Ländernas gränser är dåligt bevakade och deras lagstiftning täcker inte brotten. Personer inom ländernas rätts- och polisväsende deltar bevisligen själva i handeln. Risk för upptäckt eller kännbara straff är minimal. FN har nyligen uttalat att human trafficking är den snabbast växande brottsligheten i världen och den i särklass största kränkningen av de mänskliga rättigheterna i nutid.

Enligt EU beräknas circa 70 000 kvinnor passera in i EU-länderna illegalt varje år. Av dessa tros minst 20 000 ha passerat gränserna inom och runt forna Jugoslavien. Kvinnornas ursprungsländer finns till största del i forna östblocket. Kvinnor från Asien och en del krigshärjade Afrikanska länder förekommer också. Utöver alla dessa bortförda kvinnor, finns också ett stort antal kvinnor och barn som har kidnappats eller rekryterats inom Balkanländerna och får sin slutdestination som tvångsarbetare inom porrindustrin, nattklubbar och bordeller.

Enligt en stor rapport från HRW Human Rights Watch i november -02, har 227 nattklubbar öppnat i Bosnien sedan 1995. Det var nämligen 1995 Daytonavtalet ingicks. Bosnien med en egen befolkning på 3,5 miljoner människor utökades med över 50 000 personer ingående i hjälporganisationer och fredsbevarande styrkor. HRW säger i rapporten att de flesta av de circa 2000 kvinnor, som började arbeta på dessa nyöppnade nattklubbar, blev med våld tvingade att prostituera sig. De flesta kvinnorna var mellan 17 och 33 år, men yngre förekom ända ner till 13 års ålder.

Utvecklingen i Kosovo ligger några år efter, men har sedan 1999 helt följt Bosniens mönster. Då fick nämligen Kosovo sina s k "internationals", d v s hjälparbetare och fredbevarare av olika slag. Circa 35 000 personer anlände till provinsen, som hade en egen population på 1,8 miljoner människor. Den senaste rapporten från IOM International Organisation for Migration säger att 266 nattklubbar har öppnats sedan dess. I genomsnitt finns det nio bordeller i varje liten by där det finns "internationals". I den lilla staden Urosevac finns 74 bordeller! Där ligger USA:s största militära bas på Balkan.

Problemet är uppmärksammat. Bl a UNICEF Area Office for the Balcan, har gjort försök till noggrann kartläggning av människohandelns vägar, faser, profitörer och omfattning. I sin stora rapport om detta, också från förra året, slår de fast att Bosnien numera huvudskligen är transitland, Albanien huvudsakligen försäljningsland mot väst medan Kosovo pekas ut som både transitland, rekryteringsland och destinationsland för de flickor och kvinnor som exploateras för sexuella ändamål. Olyckligtvis, menar UNICEF i denna rapport, är viljan att betrakta trafficking som ett problem, mycket låg bland de styrande i Balkanländerna. UNICEF konstaterar att polis och domstol fortsätter att betrakta trafficking som illegal invandring av prostituerade, istället för ett flagrant brott mot de mänskliga rättigheterna.

HRW framhåller i det sammanhanget att det genomgående mönstret i dessa länder är att lokal polis också är involverad i handeln på olika nivåer. Myndigheterna är medvetna om det och gör därför väldigt lite för att bekämpa problemet. HRW säger att en del myndighetspersoner själva är aktiva medbrottslingar, antingen genom att delta i den hantering försäljning, misshandel, fråntagandet av identitet som tvingar kvinnorna till prostitution eller genom att själva utnyttja kvinnorna på nattklubbarna. Samma resonemang återkommer i nästan alla rappporter som har med trafficking i forna Jugoslavien att göra.

De olika faserna och nivåerna i människohandeln beskriver UNICEF enligt följande:
1. Upphandling av kvinnor och flickor som redan försålts och avidentifierats i sina hemländer
2. Upphandling och avidentifiering av tidigare inte sålda kvinnor från grannländer
3. Kidnappning eller rekrytering, via bedrägeri, av inhemska kvinnor och flickor
4. Transportering genom landet och försäljning vid regelrätta auktioner vid nästa gräns
5. Vidareförsäljning till eventuell slutdestination på nattklubbar inom landet, vilka till stor del servar utländska soldater och hjälparbetare. Dessa ger en god marknad för könsexploatering. En annan slutdestination är porrindustrin. Försäljning till hotell och lokala hallickar för gatuprostitution förekommer också.

Enligt UNICEF har Albanien sedan över tio år tillbaka varit ett starkt fäste för slavhandel med kvinnor och barn. Huvudsakligen sker det i tre olika former.

För det första försäljning av albanska kvinnor och flickor. Man tror att flera tusen kvinnor och fickor har sålts till tvångsprostitution utomlands de senaste tio åren. De har rekryterats genom bedägeri och falska löften om vanliga arbeten och bättre liv, men lika ofta har de kidnappats med våld. Ett annat mycket typiskt mönster är unga ogifta albanska flickor som reser till Italien med en manlig familjemedlem eller fästman i tron att de ska gifta sig. Genomsnittsåldern är lägre än för övriga ursprungsländer - ofta runt 15 år.

För det andra försäljning av utländska kvinnor och flickor. Albanien är det främsta landet ifråga om att transportera kvinnor och flickor från östeuropa och forna Sovjet till EU-länder. Det finns flera kända huvudrutter för detta. De följer alla samma rutter som smugglingen av droger och vapen. Det finns speciella uppsamlingsplatser som fungerar som auktionslokaler. Där avgörs slutligen hur "säljbar" kvinnan är. De mest attraktiva blir sålda och förda till Italien. De mindre attraktiva blir sålda till porrindustri, nattklubbar och lokala hallickar inom Albanien.

De "osäljbara" blir ofta övergivna utan vare sig pass, pengar eller språkkunskaper. I Albanien blir man dömd till fängelse för både prostitution och illegal invandring. I fängelserna får man oftast dela cell med män och blir ibland misshandlad och våldtagen av antingen medfångar eller poliser.

För det tredje förekommer en omfattande försäljning av barn. De säljs mestadels till Grekland för tvångsarbete, såsom t ex drogförsäljning. Det finns rapporter om små barn som sålts till barnporrindustrin. Obekräftade rapporter
förekommer också om försäljning av barn för organdonation. Barnen kommer från hela Albanien och är mellan 0 och 15 år. Flickor blir vanligtvis sålda på nytt för prostitution när de uppnår 12-årsåldern.

Trafficking tar sig alltså olika former, men går alltid ut på att exploatera offret genom tvångsarbete och sexuellt slaveri. Trafficking är mer än bara olaglig förflyttning av människor för profit. Själva fasthållandet, tvånget och det grova våldet är ju nyckeln till hur dessa kvinnor och barn kan strippas helt på alla rättigheter och hållas i fångenskap. Hela förfarandet är en mycket lukrativ industri.

Inledningsvis kan offren ibland ha givit sitt samtycke till att arbeta med prostitution, men de har aldrig givit sitt samtycke till att exploateras, hållas fångna och fråntas pass, pengar och kontakt med omvärlden. Det vanligaste är ändå inte att offren känner till att det är prostitution det är fråga om, när de värvas till arbete utomlands. De blir lurade att tro att det är hushållsarbeten, servitrisjobb och liknande. De kvinnor och barn som blivit kidnappade med våld i sina ursprungsländer utgör en stor och växande grupp. Kidnapparna är, enligt UNICEF m fl, unga män som redan är involverade i drog-och vapensmuggling. De ser en möjlighet att göra lätta pengar genom exploatering av sina grannar eller vänner till familjen, genom att helt enkelt stjäla och sälja deras döttrar! Kidnappning inom den egna familjen förekommer också.

Offren för trafficking är alltså huvudsakligen kvinnor och flickor, även om trafficking av små pojkar också förekommer. Detta gör genusperspektivet på traffickingproblemet odiskutabelt. Problemet är enligt UNICEF, starkt kopplat till den feminisation förkvinnligande av fattigdom som man kunnat se i så många länder efter östblockets fall. Med detta avser UNICEF hur fattigdom fråntar framförallt kvinnor alla deras möjligheter, eftersom deras möjligheter redan innan var mycket sämre än männens. Länderna de lever i präglas av patriarkala system och attityder som på alla sätt begränsar kvinnorna.

Förutom genusperspektivet har FN dessutom nyligen, i samband med världskonferens mot rasism, antagit ett rasperspektiv på problemet; Män från rika länder betalar för sexuell service tillhandahållen av kvinnor och barn från fattiga länder. Rastillhörigheten hos det könsexploaterade offret blir, enligt utsaga från denna konferens, en avgörande faktor för exakt hur diskriminerande och illa behandlat offret blir.

Trafficking är ett allvarligt och omfattande hot mot flickor och unga kvinnor. Problemet är väldokumenterat och enligt de flesta bedömare centrerat till länderna på Balkan. Där är det ständigt växande problemet direkt kopplat till fattigdom, patriarkal kvinnosyn, svaga rättssystem och närvaron av den stora potentiella kundkrets av sexköpande män som utländska hjälparbetare utgör. De hjälparbetare som finns på plats bl a för att hjälpa hemvändare i t ex Kosovo, kan för närvarande inte alls skydda eller förhindra att flickor utsätts för kidnappning, våldtäkter och försäljning. Faktum är att mycket talar för att hjälparbetarna i detta avseende förvärrar situationen.

Av Anna-Helena Hanson 05 nov 2003 11:15