Jag ville inte dö

En dag utan förvarning så stod han där.Med plågad blick kom han in genom min dörr, sög sig in i min själ och klamrade sig fast på min strupe. Allt det jag höll kärt förvandlades i mina ögon till hat, ormarna i väggarna höll mig vaken hela tiden medan han var i närheten.

Under en kärleksakt tog han tag om min strupe,tittade mig i ögonen... såg min räddsla för döden... och klämde allt hårdare, världen blev blå... nästan svart... min luft försvann sakta i från mina lungor... men jag ville inte dö... jag ville inte dö.

I flera veckor, flera månader hängde han sig kvar... han slet på mitt hjärta... gnagde på mitt kött... och jag kunde inte göra någonting... jag var helt försvagad. Jag bad till högre makter att jag skulle få klara tankar och se honom för den han verkligen var... och en dag så var min vrede där, min värsta mardröm... allt hade kommit upp till ytan för luft och när dom såg honom så drog dom honom med sig till avgrunden och bet sig fast... men han gav
sig inte av... han tog bara en annan form.

Mannen som nu stod i mitt vardagsrum såg på mig med svarta ögon, han gick fram till mig och tog ett grepp om min strupe... med avsikt att döda mig... hans ögon brann av åtrå medan hans händer klämde hårdare runt halsen på mig.
Han pressade upp mig mot väggen och viskade i mitt öra med sin ormtunga att att han alltid skulle vara vid min sida vare sig jag var död eller ej... sen log han och klämde tills min kropp var livlös mellan hans händer.

Bidrag till sourze författarskola

Av Karin Hell 11 okt 2003 00:11