sourze.se

Modellen

Hon blev en förebild, en sinnets karamell att ta fram när jag är i behov av tröst.

Åsynen av kvinnan vid trottoarserveringen gav mig mod att bli gammal.

Hon var något att vila ögonen på. Mot min vilja märker jag med åren alltmer det som är fult och noterar med förvåning att sinnet för det sköna i livet ändras så att jag vill leva länge bara för att få njuta!

Modeller för mogna kvinnor finns inte många, för unga kryllar det ju! Modeller som man mot sin vilja jämför sig med och inte kan hålla måttet, de stämmer ju inte med verkligheten. Hur mycket man än anstränger sig, puchar up och klämmer ihop och sträcker ut och tar bort. Kvinnornas osäkerhet lyser skarpt när man ser hur mycket dyr annonstid som sätts på en attiralj som påstås förlänga ögonfransar. Allt anspelar på kvinnors behov av modeller, att behaga och därmed höja självförtroendet Modeller som medelst visuella trakasserier vilseleder lättpåverkade som söker en egen identitet. Effekten blir en bumerang, ett perpetum mobile som tillverkarna skor sig på., tjejerna får aldrig något bestående självförtoende med längre ögonfransar. Inte förrän man blir äldre förstår man att allt är bara hi och bedrägeri och fåfängans marknad. .

Någon modell för en kvinna som fyllt sin biologiska uppgift och nått en viss nivå i livet ser man inte många. Antagligen behövs det inte eftersom de nått den opåverkbara. hopplösa åldern då inget annat än kirurgen kan hjälpa. De är inte längre marknadsbefrämjande. De får skapa sina egna modeller. Som hon blev, denna ljuva gamla dam jag såg vid trottoarserveringen. Hon sammanfattade en vision som tillsammans med skönhetsupplevelsen gav en inre frid, en slags harmoni, en vila i nuet, i tillvaron, i vad som varit och vad som ska komma.

Hennes hår var vitt och uppsatt i en mjuk knut där några lockar krupit ut och lekte kring de rynkiga kinderna som rodnade och lyste. Som hallon i mjölk på ett fat i solen. Ögonen log och strålade mot sällskapet vid samma bord. Hennes mun rynkade sig sött när hon tuggade av wienerbrödet och med en brunrynkig hand borstade hon bort smulorna från sin trinda barm. En hand jag kunde tänka mig rensat strömming och kardat ull, tagit upp potatis och kärleksfullt hanskats med de jordiga knölama. Henne vill jag likna som gammal! Hon var jordemodern, folkviseljuv säterkone och Bamsemormor med dunderhonungen.
Samtidigt är jag medveten om att det liv man lever sätter sina spår, att tankarna med åren fastnar i ansiktet.

Hennes liv hade målat och mejkat fram en kvinna som spred harmoni och en ursprunglig känsla av vila i hela livscykeln mellan liten flicka, ung kvinna, mor och mormor. En liten flicka som böjer sig ner att ta upp sin docka, modern som böjer sig att lyfta barnet och tillslut, hon som böjer sig ner att ta upp sin stickning.


Om författaren

Författare:
Solveig Sjöskog

Om artikeln

Publicerad: 10 okt 2003 16:47

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: