Rädd

I nästan hela sitt liv
Var hon rädd
Hon var rädd för att prata med folk
rädd för att gå upp i vikt
Hon var ständigt rädd för att göra bort sej
rädd för gifter i maten
Hon var rädd för att öppna posten
rädd för att få cancer
Hon var livrädd för män
Hon var rädd mest hela tiden

Gränser som hon satte för sej själv
Hon åkte aldrig buss
Hon gick alltid på vägar där man inte träffade folk
Hon åt ingenting, förutom de där kravodlade morötterna
Och soppan på grönsaksbuljong
Och ibland bröd som hennes mormor bakat
Fast utan smör
Hon sa aldrig någonting i onödan
Slängde all post förutom hyresavin
Undersökte sej för cancer varje år
Hon var säker på att hon skulle bli sjuk

Hon blev sjuk
Inte så lång tid att leva
Nu måste hon börja leva
Hon åt fläskfilé och tårta
Hon pratade jämt och ständigt
La sej i folks samtal och skrattade åt allt
Hon åkte buss och pratade med främmande män
Hon accepterade alla erbjudanden per post
Om böcker, träningsredskap och konstskolan
Hon var ju rädd att missa något

Hon hade tid för läkarbesök
Hur lång tid hade hon kvar?
Läkaren glodde på plåtarna
Han kunde inte förstå
Var de svarta fläckarna tagit vägen
Du är frisk sa han
Oj sa hon
Då måste jag börja tänka på hur jag lever
Sa hon och blev rädd för allt igen…

detta är ett bidrag till poesiskolan

Av Maria Flink 30 sep 2003 13:04