Liberalism – tabu i Sverige

Detta i syfte att kunna försörja sig mer själva och låta övriga regioner i Moder Svea utveckla sig själv av egen kraft, och inte motvilligt avkrävas stora skatteintäkter åt Norrlänningarna.

Samma dag skriver Göran Skytte på Svenska Dagbladets ledarsida att han förstår om euro-resultatet kommer att bädda för regionala spänningar i landet. Enligt Skyttes bedömning är ja-sägande skåningar, måttligt inställda till norrlänningarna, just nu. "Varför ska vi som arbetar och försörjer oss själva, betala de i norra Sverige, som inte vill göra sitt bästa utan bara kräver mer pengar från övriga landet", lär hans skåningar ha uttryckt sig.

Marie Söderquist i Expressen skriver den 24/9 en liknande artikel och drar paralleller med en italiensk populist-ledare och den svenska folkviljan från Jämtland uppåt.

I min lokal-tidning skriver idag aktiva valarbetare, för "Ja-till euron" en debattartikel om hur otrevliga Jönköpings läns medborgarna har varit under valrörelsen. Det är inte människor, som på ett sofistikerat sätt tackat nej, till flygblad och samtal om euron. Nej, det är MYCKET värre än så:
·Förbipasserande har pekat "fuck you" och loskat mot kampanj-arbetarna.
·Valstugor har förstörts upprepade gånger, i länet.
·Kampanjbilar har stulits.
·Oförskämda och rasistiska motargument som "att om alla niggrer i Somalia flyttar hit, detta på grund av det liberala projektet, väntar ökade gruppvåldtäkter".

Under valrörelsen 2002 uttalade flera moderata företrädare sig främlingsfientligt. När moderaterna för några år sedan lanserade ett idé-program "Land för hoppfulla" anklagades det för att vara främlingsfientligt.

Så är det och har länge varit ur det svenska etablissemangets perspektivet: Varje liberal idé anses bädda för främlingsfientlighet i etablissemangets ögon. Att till exempel föra en liberal invandringspolitik som främjar eget ansvarstaganden är ur V och S synvinkel en politik för övermänniskor.

Projektet "Europeiska Unionen" är ett projekt som gynnar liberala ändamål, som till exempel en europeisk fri marknadsekonomi. Vilket innebär ökade konkurrens-möjligheter för medlemsländerna i Europa. Alla spelar utifrån lika utgångspunkter. Därefter gäller det vem som marknadsför sin produkt bäst. Denne någon har då guld och gröna skogar att vänta om han vinner konkurrensen.

Den intressantaste skillnaden, mellan "ja-" och "nejsägarna" har varit att de som mest borde bry sig om ökad tillväxt i Sverige, är uteslutande de som röstat nej. Om det finns fientlighet mellan storstadsbor och lantisar, tolkar jag det inte som fördomar mot folk på landsbygden. Men, det är uppenbart och förståeligt att storstadsborna inte vill pröjsa för norrlänningarnas uppehåll. I storstaden är man ambitiös och optimistisk om framtiden och inser att ingenting kommer till en av sig själv. Man måste istället prova nya lösningar, för att gå vidare. Ett typiskt liberalt förhållningssätt.

På vischan är man betydligt mer låst, därför bildas också en fyrkantig världsbild: Nej, till förändringar, bäst att ha det som vi har det nu. Även om vi inte har råd med vårt uppehåll är det bättre att låsa dörren till omvärlden. Men vi plockar av de frukter, som nytänkarna skördar.

Detta är en klassisk attityd, bland de svenska "nejsägarna". Det vill gärna ta del av andras vinster, men inte själva dra sitt strå till stacken utan åker istället snålskjuts på andra.

Hur schysst är det?

Av Yohannis Petersson 26 sep 2003 12:09