Flickuppror i all ära

I dagens Aftonbladet kan man läsa första delen i en ny artikelserie. "Flickupproret" kallas den. Temat för dagen var "vägra kallas hora". Som tjej instämmer jag självklart i vad som sägs. Flickor ska inte behöva bli nypta i rumpan om de inte vill eller bli kallade fula saker i skolan. Det tror jag alla håller med om. Men som mamma till en pojke blir jag ändå lite fundersam. Jag börjar hålla med dem som säger att pojkarna glöms bort, speciellt när man pratar om tonårsproblem. Alla som passerat den tiden vet nog att det ingalunda är något som bara tillfaller flickorna.

Redan nu kan jag ju se vilka begränsningar han har. Vilka regler som gäller. Jag ser honom bråka sig till att få prova sin bästis klänning. Han är jättestolt, tycker han är kanonfin.
Men bästisen, som är lite äldre, talar om för honom att "det är ju en flickklänning knäppis" Han vänder sig till mig och frågar om vi kan gå till affären och köpa en pojkklänning i såna fall. Jag ser honom titta beundrande på granntjejens rosa cyckel med blomkorg på styret. Han säger till hennes pappa " en sån ska jag också få" Pappan svarar "nej du ska väl ha en blå tuff cyckel" Men grabben envisas med att det är en sån han ska ha och får ett skrockande "killar kan inte ha en sån cyckel, de ska ha tuffa cycklar" till svar. Jag får kommentarer om att hans bästa kompisar är flickor. Tydigen både lustigt och konstigt. Att kompisarnas mammor är mina bästa vänninor vilket gör att de växt upp tillsammans verkar betyda mindre i sammanhanget.

Jag ser på min guldlockiga lilla ängel och försöker föreställa mig honom med bak och framvänd keps,hängiga jeans och en prilla under läppen. Och jag tänker: du får det inte så lätt du heller. Han kommer gå genom högstadiet med ett tungt ok på sina axlar. Först pressen om att ha de ballaste kläderna och den tuffaste moppen. Sen att ha genomgått den värsta fyllan som inkluderar spyor och deckande i en buske. Om han blivit haffad att polisen är det ett extra plus. Och självklart, att ha satt på massor med brudar annars är han en riktig tönt. Han får gud förbjude inte ha bra betyg eller, ännu värre, vara snäll. En mjukis får inga tjejer.

Jag vet vad jag pratar om. Många är de gånger när jag suttit och beklagat mig om att bara de där snälla mesarna blir kära i mig. Ni vet, de där som man jättegärna vill vara kompis med men absolut inte blir intresserad av. Nej, det är dem där som sitter längst bak i klassrummet och kastar begagnade prillor i taket, är oförskämda mot lärarna och har massor av tjejer man vill ha. De snälla kan gärna få erbjuda en axel att gråta ut emot och lyssna på ens problem men inte får de ens hjärta att banka snabbare.

Jag försöker inte på något sätt förminska vad tjejer utsätts för i skolan eller vilken press de känner om att vara smala och snygga. Jag är trots allt tjej själv och har tonåren i relativt friskt minne. Men jag tror inte det är så lätt att vara tonårspojke heller. Det skrivs och pratas om vilka ideal tjejerna får kastade på sig, hur dåligt de mår av det. Men jag anser att killarna har det likadant. Även om det inte handlar om utseende, i alla fall inte i lika hög grad, så är det säker nog så jobbigt att behöva vara tuff hela tiden. Vara en hingst. "Boys dont cry" Annars får man höra att man är en mes och tjejerna fnittrar bakom ryggen i skåphallen. Ett bra exempel är Elins pojkvän i "Fucking Åmål" som hela Sverige skrattade åt. Så ska absolut inte en kille vara, det är tydligt.

Jag tror att grupptrycket och pressen killar emellan är precis lika betungande som för tjejer. Jag har ett rätt kul minne som förstärker den tron. När jag gick i skolan var det en kille som alltid var taskig mot mig. Sa elaka saker och knuffade mig medans hans kompisar stod bakom och flinade. Så en dag träffade jag honom i Centrum. Han stod och skrapade med foten och skruvade sig medan han försökte få igång ett samtal. Hans brölande kompisar var förstås inte med..

Det är jobbigt att vara tonårsflicka, absolut. Ingen ska behöva bli tafsad på eller kallad hora. Men man kan ju fråga sig vad det beror på att vissa killar beter sig så? Är det bara för att de är riktiga svin redan som fjortonåringar eller kan det vara något annat som ligger bakom?

Jag ser på min son tillsammans med sin bästis och undrar hur länge till de kommer att vara kompisar. Undrar när han kommer bli pikad av andra ungar för att han leker med tjejer. Och jag hoppas förstås att han kommer bli en reko kille som är snäll mot tjejer och sköter sin skolgång. Men jag vet också att det inte blir lätt. Jag minns ju de killarna som var så. Skolans töntar alltså. Som vi tjejer drev med,roade oss med att få att rodna och sen skratta rått åt.

Tonårstiden är fantastisk. Och samtidigt ett helvete. Jag kan inte tänka mig att killarna tycker annorlunda. Eller?

Av Magdalena Klinga 23 sep 2003 01:19