Du

du väger på stolen,
några gånger fram och tillbaka,
fram och tillbaka,

som för att ta sats
och så,

ord över dina läppar,

jag tycker om dig mer än lagom


ännu ett rökmoln och
genast
det välbekanta greppet runt hjärtat

möter din blick

du inväntar min reaktion
en reaktion jag vet inte kommer komma,

inte kommer vara som du hoppas


hjärtat slår taktfast mot bröstbenet

tyck in - te om mig bank-bank
tyck in - te om mig bank-bank
tyck in - te om mig bank-bank

blåser mer rök mot taket

ska vi gå?
min röst
avlägsen

som om det skulle vara en möjlighet att fly från dina ord

som om de skulle dunsa ner på bordet där vi satt
och sedan städas bort av personalen

som om...

Av Sandra Lundgren 18 sep 2003 14:21