Sten O. Andersson skriver en som vanligt bra artikel, denna gång om Expressen och deras sätt att behandla vår utrikesministers sista timmar i livet.
Själv upplevde jag inte innersidorna på samma sätt.
Jag läser inte längre kvällspressen. Förr sög jag åt mig skandalerna på eftermiddagarna och dementierna i morgontidningarna.
Däremot såg jag bilden på Expressens löpsedel - denna vackra, fräscha, eleganta kvinna liggande svårt sårad på en bår, omgiven av ambulanspersonal med dropp och syrgas.
Rubrik: Anna Lind knivskuren.
Senare samma bild men större stil: Anna Lind död.
Om jag ställer frågan till de ansvariga redaktörerna blir svaret, "vi måste sälja". Ni förutsätter att ju mer perversitet ni bjuder ut, desto fler läsare får ni.
Christina Jutterström vill inte lämna ut filmer som skulle kunna hjälpa polisen i deras arbete. Folk skulle kunna ta illa vid sig.
Men hennes fotograferande kolleger har säkert inte frågat Anna Lind om lov att publicera bilderna som skulle bli det sista på våra näthinnor.
Olof - Anna står på mitt skrivbord bakom glas och ram, ett ljus brinner, våra ögon tåras.
Det finaste jag läst var när Annas yngste son säger: "Mitt sista brev till mamma lägger jag i hennes kista - det får inte komma i tidningarna."
Så till slut: Naseer Alkhouri
Du tog det som en uppgift att komponera en drink till
Christer Petterssons ära.
Om en liknande historia upprepas.
Var vänlig bespara Sourze och mig detta.
Av Lennart Ekman 17 sep 2003 10:46 |