Trådar i en väv

Vinden röker eld,
när vintern brinner klar
Och vattnet är en lins,
ser tecken under ytan

Livet hörs sen viska,
i tystnad vilar botten
Har väntat hela natten,
då morgonen blir röd

Som sten ett avtryck sköljer
och blir sen klart att skåda
De korta ögonblicken
då havet blinkar till

Kommer stund av klarhet
likt revor i kulissen
Där syns nu som en visa
som spelas till en dans

Hörs hjärtats slag
med hammartyngd
då dånar ljud
och stämma

Strukturen faller samman
och annat får sen kraft
Ett uttryck av förvåning
och kanske hörs ett skratt

Sen ler en gammal saga
Och vandrar så ett ord
Att alltid vill vi mera
fast kärlet fylls av jord

Nu växer så en aning
av allt vi gräver ner
och tränger genom tiden
som trådar i en väv

Av Lasse Larsson 16 sep 2003 09:25