Annas död, bortom sorg och vrede...

Döden är det enda vi kan vara helt säkra på, allt annat blir till spekulationer, tro och aningar. Var vi kommer ifrån, vart vi är på väg, allt detta ligger helt eller delvis fördolt. I varje minut planerar vi för framtiden vi inte känner, ältar det förflutna vi inte kan förändra, ofta i glömska inför livet här och nu.

Just i denna stund, just när du läser dessa ord, är du levande. Känn din kropp, din andning, dina känslor, förnim dina tankar och ljuset i ditt hår. Att fånga detta pärlband av oavbruten medvetenhet, i var sekund, är vad som är så svårt och livet är förvisso svårt, komplicerat och stundtals smärtsamt. Att helt acceptera detta kan vara ett steg i att vara närvarande, det förflutna eller framtiden kan annars blir till en flykt från livet, det som är just nu.

När vi möts av det oundvikliga men i en plötslig oväntad form, får vi brutalt kontakt med livets skörhet, att även min tid är ändlig, att även mitt liv skall komma till ett slut. Om vi lever med döden medvetet och ständigt närvarande blir vår vandring kanske mer uthärdlig, vår villighet att njuta och leva livet i var stund mer självklar och meningsfull.

Anna Lindhs död kan bli till en oväntad gåva, bortom vem och varför, bortom sorg, vrede och förtvivlan. Vi kan välja att i en sådan ögonblick vara helt närvarande och i stunden reflektera över vår tillvaro, vår död och vårt livs djupaste mening samtidigt som vi kan fundera över hur vi manifesterar detta i våra liv idag.

Av Lasse Larsson 11 sep 2003 11:58