Ett andetag

Morgon föds, till livet ljuset bär
Andas tid, att vårda stilla,
klänger fast och bara vilar,
trevar runt manege och tiljor

Växer sen och blir till knopp
spränger gränser, revolterar
Söker skepnad byter kropp
kastar sömn och går sen vill

Middagstimmen nu en vålnad
Dimmor, kaos och gömda vrår
Solen glöder högt och bligar
känslan bultar, starkt som frågan

Hammarslag och gjuten grund
Bygger vidare mot horisonten
Grävande mot jorden mitt
Taket går vid stjärnans kupa

Mål med mening vilar tryggt
Ute växer livet och blir synligt
Vaknar långsamt så en inre flykt
knackar ljudlöst som från ovan

Att i kampen släppa taget
växer längtan utan återvändo
Perrongen ekar ödsligt, övergivet
svart och okänd lockar fjärran

Resan leder runt och ingenstans
Allt är sant och bara sagor
Rummet ljust och obekant
Håller sedan allt som redan varit

Ute sjunker solen sakta
Värmer stilla skogens rand
Bortom dörren finns en gåva,
likt en glödande förvåning

Skeppet seglar snabbt och högt
Ensam svävar det en hägring
Fyren blänker stadigt minnesklar
Stranden famnar livet som ett andetag

Av Lasse Larsson 09 sep 2003 16:44