Vilse i sin egen stad

Vi kom till Malmö en fredag vid middagstid. Malmö, staden som sett oss födas för snart ett sekel sedan. Under alla dessa år som gått har vi använt alla samfärdsmedel, både till sjöss och i luften. På landbacken har vi tagit oss fram med hjälp av häst, åsna, kamel, elefant, droska samt taxibilar i nästan alla världsmetropoler.

Stationen hade samma väg ut till bilarna som förr. Vi har lärt oss att den första står på tur att köra. Med hjälp av teckenspråk förstod vi att det bara var att tränga sig in i den lilla vagnen. Trots att jag brukar skoja till det med att kunna alla levande och döda språk förstod inte föraren vart vi skulle. Han kunde inte svenska och tydligen inget annat språk heller. För säkerhets skull hade jag adressen uppskriven med textbokstäver på en lapp. Jag visade denna, mannens ansikte lyste upp. Resan började mot gamla Kockumsområdet. Här var mycket... nej, allt var nytt inför våra ögon. Efter en resa på 7 - 8 min. stannade bilen. En hand pekade på ett höghus, som innehöll kontor. Vi gick ut , blev av med en hundralapp bara för att upptäcka att hit skulle vi inte. Bilen med den lille mannen var försvunnen.

Ja, ja, vi vet, vi borde tagit reda på nummer, namn m.m. Men vem räknar med att bli blåst i sin egen hemstad?

Hur det gick sedan? Med hjälp av mobilen dirigerades en annan taxi till oss och vår resa gick sedan raka spåret dit den skulle.

Av Lennart Ekman 31 aug 2003 11:30