Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Släpp. Släpp nu!

"Veronica snälla släpp."

Ni säger att ni bryr er om mig. Snälla, säg inte så! Jag blir så rädd... Det betyder alltså att jag måste bry mig om er?
När ni är ledsna häver ni ur er en massa som ni inte menar, precis som jag gör. Det är panikattacker, ångest och deppmörker.

Jag försöker att lysa upp er väg, jag försöker verkligen.
Jag springer bredvid med ett litet ljus så ni ska se era fötter röra sig. Ni ska inte ramla. Snälla ramla inte! Tänk om just jag inte orkar bära upp er? Tänk om just jag är för svag?

"Vad skulle du göra om jag ramlade ner på spåret?" sagt av någonslags vän i tunnelbanan.

Snälla säg inte så till mig. Jag blir rädd. Började lite halvhjärtat hålla i hans arm och säga att "jag bryyr mig", ifall han nu menade allvar.

"Jag förstår inte varför han gör så... Jag orkar inte mer nu Veronica, vad ska jag göra?"

Tänk om jag skulle svarat "fel" på hennes fråga? Tänk om jag skulle gjort nått mer fel? Jag håller om henne, pratar med henne i timmar i telefon. Allt för att få henne att må bra för jag VILL ju hjälpa. Det är något i mig som säger att jag ska vara duktig och säga precis vad som ska sägas. Jag är så egoistisk att jag mår bra av att vara den hjälpsamma. Jag känner mig duktig, det är därför jag härdar ut fast jag hört samma sak minst tio gånger nu...

Ibland försöker jag att säga som jag tycker. "Men GE dig! Det är bara att prata med honom, jag vet inte vad HAN tänker!"

Då fick jag ett "Men hur KAN du vara så okänslig??" och luren slängd i örat. Nähäpp. Så får man inte göra, nej.

Några dagar senare kom ett "förlåt" SMS på mobilen. Jasså. Nu behöver du prata mer? Och Veronica står givetvis där och väntar. Såklart. För man får inte säga "nej", då blir dom ledsna... och tänk på hur många gånger dom hjälpt mig. Så ska man tänka. Ställa upp, man ska ställa upp.

Igår beklagade jag mig för en ytterst nära vän. Sa att jag inte vet varför jag får skuldkänslor om jag faktiskt skulle säga att jag inte har tid eller ork. Hennes svar:

"Släpp nu förfan. Släpp nu Veronica!"

Jag slängde på luren. Är det dags att skicka ett förlåt-SMS nu?