Dykarprinsens vackraste plask

Klockan ringer in en i raden av sommarens sköna sovmorgnar. Morgonluften innehåller ett par grader för många. Hetta på pärlrader av ljust blå himmel. Lakanet är fuktat och längs ryggraden går det att glida rutschkana med tummens nagelframsida. Ingen är vaken. Jo darlingen har redan smugit iväg till arbetet. Första veckan efter lång ledighet. Semesterdagarna är utspridda så att sommarlovet tänjts ut som ett blommigt glassgummiband. Lille pojken, han sover. Svettig i tinningen och med fladdrande ögonlock, strax innan vaknande. Hans bror har sparkat av sej täcket och håller gårdagens sagobok tätt mot kinden. Mina stoltheter dessa prinsar av alltings gåva.

Smulorna på köksbordet ligger kvardröjda som ett kort minne om att han snart kommer tillbaka. Drömmen under natten var blå, blandat med glitter i en tystnad som är svår att tolka. Som att sväva utan botten, nästan vackert. Kanske dropparna längs ryggraden är en kvarvarande rest av nattresan utan gränser.

Precis när brödskivan poppar upp ur rosten står dom i köksdörren, ännu inte helt vakna.
- Mamma, baaada!
Dom kommer att få simhud mellan sina burkräkor till tår. Mensen har dröjt och jag tackar för det då det gör det möjligt att flyta med i deras undervattensäventyr och snorkla fram fina stenar i vattnet.

Dom älskar att åka bil och får resa som kungar den lilla biten till sjön. Egentligen tilltalar havet mer, med sina vågor och dess sälta som sätter sej som ett rivjärn i halsen. Hoppa från klippan och inte riktigt veta vart fötterna kommer att landa. Simglasögonen sitter redan på och deras näsor trycks ihop så dom liknar två bebisar från The Muppet Show.

Närvaron är i det närmaste total och det känns som en gåva från ingenstans att bara få vara denna tisdag morgon klockan elva.

Innan sista hörnet på filten slätats ut på den minimala strandbiten har båda pojkarna hunnit doppa sina fötter och det blir bråttom att gå efter. Vaka och dela. Bli visad och beundra. En sån fin sten. Så mjuk. En till!

Tre uppätna strandmackor senare och med en ljummen soldäst MER-tetra bredvid halvdomnad kind är det tyst. Som i drömmen och ljudet omkring går i vågor.
- Mamma titta han simmar som en fisk!
Ljuset bränner i reflex och det går först inte att se den fantastiske simmarfisken, men där. Han är upp och ner, sparkar vitt skum runt sej och verkar vara inne i en vild jägardykning.
- Törstig!
MER:en har ramlat omkull och blött ner filten med några centiliter släckande törst. Han får mer och grimaserar lite av den okalla drycken.

Skummet har lagt sej. Fötterna är borta. Lillebror dricker och sörplar och suger insidan tom med sin hunger. Benen, jägaren, skummet, kom tillbaka - du fanns här nyss. Benen rör sej delar motståndet under vattenytan rytmiskt mot den stilla ytan en bit ut.

Lugnet. Bilder av godnattsage-kramad sovbok och morgonens hunger efter O´Boy och marmelad. Mera smulor mera spår allt blandat på morgonljusets bord.

Drömmen i blått och det tyngdlösa. Sandbotten som bara ger med sej och viker undan vecklar upp undervattensporten. Glittret på ytan följer med underifrån i strålar som böljar. Inget grummel, glömmer att andas. Dyker, omsluter och dropparna längs ryggen badar i frågor. Bilder och skratt och var är du min skatt?

Han skakar sin MER. Han vet ju inte att den heter MER, men han kan peka ut den i affären och säga den vill jag ha. Han provar att suga men ingenting kommer. Han drar sugröret - där - plopps en droppe som vill in i mun!
- Brrrrrrrmmmmmm... den gör spår i sanden, den kör om snäckan och PANG!... krockar med stenen och landar upp och ner. Putthjälp och den kan köra vidare... öööööhhhhhnnnn... sladda... trassla in sej i mammas klänning. Mamma. Hon dök ner och simmade med storebror.

Det är varmt. Han vet inte hur länge han ska vänta. En stund känns olika lång och försvinner som ingenting och det är inte jobbigt alls. Men nu är det varmt. Han vill ha mera MER.
- Mamma!! Törstig.

- Min mamma simmade där borta men hon har inte kommit tillbaka.
Farbrorn sätter sej på huk och hjälper till att peka åt det håll där dykarskummet och de blå glittersträngarna nu lagt sej till ro.

Räddningstjänsten är på plats inom tio minuter. En kvinna och en mästarjägare med snorkel som tryckt ihop näsan till en figur i The Muppet Show hittas på fem meters djup. Kvinnans rygg är täckt av droppar och glider utan friktion längs räddningsbårens glatta sida och i pojkens badbyxor hittas den vackraste snäckan som någonsin funnits.

Av Li Carola Tamm 17 aug 2003 11:09