Lyrisk krönika

Kan fortfarande inte släppa det här med kärlek...
Har sagt det förut, säger det igen, kärleken är den största paradoxen.
Det enda som gör livet möjligt är kärlek.
Utan kärlek ingen lycka.
Men fan va lätt allt vore utan det. Jag är så trött på att mala om det, jag ger hellre upp.
I mitt rum finns ett fönster som vetter mot den lätta vägen, ut ner och bort från allt.
Men jag väljer istället glömskans väg. Det är så mycket lättare.

Förut längtade jag efter sommaren. Nu bryr jag mig knappt. Om man inte får älska
vad finns där att bry sig om!

Av Cristobal Engström Duran 15 aug 2003 09:31