Till Lillebror - fint och vackert

Han makar sig lite högre upp i hängmattan som hänger under körsbärsträdets grenverk, vita sköra blommor insprängda i det gröna burret, knuten i en kraftig gren som växte direkt ur stammen, inte mer än en meter, kanske mindre, från marken och stuprännan som växte på hörnet av huset, rött tegel och gavlarna av rödmålade bräder.

Han svarar inte, nej, utan läser vidare.

Lillebror ser på storebror har tagit av sig t-shirten, vikt ihop den prydligt till en liten kudde som han placerat under nacken som stöd. Han försöker igen.

- Vad läser du?

Han makar sig högre upp, ser på lillebror över kanten på boken. Han, lillebror, har sina vanliga vita shorts och en nytvättad skjorta med alla knapparna knäppta. Mor hade klätt honom fint, visst fan. Det kommer gäster till middagen ikväll, fan, hela morgonen hade man om man låg i hängmattan och läste hört brummandet från dammsugaren när mor försökte utrota varje tecken på att det faktiskt levde en familj i det där huset, mor och far, han och lillebror, en katt och en hund, en schabrador som hette Frasse, nej, han kallades Frasse, ja, men hette egentligen Fransoar, han var fin. Han dog sen. Fan.

- Nine storys, J D Salinger.

- Mmm, säger lillebror, han har lagt händerna bakom ryggen och ståendes på enbart sitt vänstra ben petar han med den högra foten i en liten myrstack, ni vet en sån där liten hög med jord som omger en av ingångarna, egentligen ingen riktig myrstack, nej, utan en ingång till ett underjordiskt system av gångar, hit och dit, fram och tillbaka, upp och ner, kammare, med mat, förråd. Det brukar bo svartmyror i sådana. Han förstör den inte, nej, bara pillar på den med skons smala tåspets, ja.

- Haru läst den, undrar storebror. Han har lagt ner boken uppslagen, på den sida han var, 79, på magen och knäppt händerna ovan på.

- Haru läst den, boken?

Det var fullt möjligt. Han läste mycket, lillebror, ett annat intresse han hade, förutom att läsa böcker han var för liten för att förstå, men han gillade orden, hur de lät inne i huvudet när man läste, hade han förklarat en gång tidigare. Ett annat intresse. Han följde bäckar, satt i flera dagar och stirrade på stora kartor sen försvann han tidigt på morgonen efter, sa adjö till katten och Frasse och var tillbaka innan kvällen hunnit bli gammal, innan mor skickat ut hela grannskapet på skallgång, ja. Han samlade stenar, han var mycket seriös, noggrann tog reda på olika bergarters namn, far byggde en låda med massa fack i där han sorterade sina fynd. Vikt, datum och fyndplats noterades noggrant, ja. han var lite underlig, lillebror, ja men underbar, ja.

- Tror inte... säger lillebror, vinglar och är tvungen att lämna boet ifred, stödja på bägge benen.

- Nej.

Storebror ler, lyfter boken igen, läser.

- Ären bra? Försöker lillebror.

- Mmm.

- Jasså, lillebror vill inte att samtalet ska ta slut, han har tröttnat på att terrorisera myrorna och inriktar sig nu på storebror istället.

- Mmm, storebror läser vidare, ur boken.

Lillebror vaggar i det mjuka gräset i sidled, stödjer först på högra och sen på det andra, det vänstra, benet. Han ser på storbror.

Och så precis innan det gått så länge att de inte längre kunde påstå, någon av dem och ingen annan heller för den delen, att de fortfarande samtalade, så säger han, lillebror.

- Vad ståre då, i boken?

Han slutar läsa, sätter fingret på sidan där han var, tittar över kanten.

- Va, undrar han.

- Vad står det, i boken? fortsätter lillebror.

Han lägger ner boken, uppslagen, upp och ner, på magen, sätter sig upp med benen utanför hängmattan på var sin sida, som om han satt på en häst, tänker lillebror. Boken faller ner i hängmattan framför honom.

- Du kan väl inte mena att jag ska referera hela boken för dig? Va?

- Nej, men på ett ungefär... någonting.

Han lutar sig återigen tillbaka i hängmattan, lyfter boken.

- Ok, säger han.

- Ja, undrar lillebror otåligt.

- Vad säger väggen till väggen bredvid i samma rum?

- Va?

- Det är en gåta.

- Jaha?

- Gå nu, tycker han.

- Gå nu, härmar lillebror fast med fånig röst som om han var förståndshandikappad. Svänger på kroppen med armarna slappt vid sidan så de svänger genom luften.

- Dra, tycker han och kastar iväg ett körsbär som svischar förbi lillebrors vänstra kind och landar lite längre bort på den gröna gräsmattan.

- Stop! Händs upp... inte en fena eller jag fyller dig med bly, säger lillebror, tar ett steg bakåt med ena benet, det högra, så han nu står med sidan, den vänstra mot storebror, minskar träffytan. Han fingrar ivrigt på pistolkolven i hölstret han inte har på höger höft.

- Ja lovar ... ja fyllerig me bly..... Han tar ett steg framåt, trasslar in sig i trädgårdsslangen, gul mot det gröna gräset. Han faller inte, nej, men förlorar koncentrationen.

Storebror svänger runt i hängmattan, upp i sittande ställning, som på en häst med benen hängande utanför på varsin sida, boken som låg på magen faller, neråt, snuddar vid hans nakna knä och landar i det gröna gräset. Han sliter upp den trubbnosiga revolvern, som bara finns i hans och lillebrors värld, ur axelhölstret under vänster arm. Han sträcker ut armen och handen med ena fingret sträckt, långfingret, mot lillebror så där som Jesus gör på alla de där ikonmålningarna från renesansen. Lillebror har inte en chans, nej, hinner inte ens greppa kolvarna på sina sexskjutare, nej.

PANG! säger han.

Lillebror hoppar till, besviken.

- Miss! Försöker han.

- Du missa, säger han.

- Nej.

- Jo.

- Nej.

- Jo.

- Nej.

- Jo.

- Nej.

- Jo.

- Nej.

- Jag har sololja, säger lillebror.

Någon av hans superhjältar hade smörjt in sig i sololja för att skydda sig när hans fiender använde laserpistoler. Nu trodde han att sololja skyddade mot allt, ja. Han är för fin lillebror, ja. Han, storebror hade förklarat att det fungerade inte i verkligheten, nej, hur skulle det se ut om Clintan skulle smörja in sig med sololja innan en duell va? Han gav sig inte. Det hjälpte inte, nej, sololja skyddade mot allt, ja. De blev tvungna att fråga morbror hade utsvängda jeans, blommig skjorta och var väldigt smart, ja, han studerade kemi i Uppsala på det stora fina universitetet. Han trodde nog tyvärr att det var så att sololja inte på någotvis skyddade mot kulor, nej, men det hjälpte inte, nej, vad visste han om sånt här? Han var ju så gott som vuxen, nästan, tyckte lillebror.

Nu hänger han, till hälften utanför hängmattan i armen från en grov gren och fiskar upp boken med den andra armen, den vänstra. Han är smal och senig, sjukligt mager viskar fastrar till varandra när de är på besök, men lillebror tycker han ser ut som Tarzan i sin stora bruna kalufs och gula badbyxor, ja, inte sjuk, nej, Tarzan.

Nu går han baklänges över det gröna gräset, bort från storebror, han slår i luften med sina händer formade som pistoler skickar han iväg den ena kulan efter den andra i riktning mot storebror i hängmattan.

Pang.

Pang.

Pang.

Pang.

Pang.

Pang.

Han pepprar honom. Ja.

Storebror stönar, tar sig för magen, som om han blivit träffad, sjunker ner i hängmattan igen.

- Ät bly, säger lillebror, vänder sig om, springer, faller, i backen, tar klumpigt emot sig, rullar runt, han var egentligen inte så smidig, nej, lite klumpig snarare, men klarar sig upp på fötter igen tack vare sin unga ålder. Han har redan gräsfläckar på skjortan, storebror ler. Lillebror lika så.

- Ha, vi ses vid hörnet, tjuter han glatt och pekar på boken som återigen fallit ner på den gröna gräsmattan, sen försvinner han tjutandes som en indian runt husets kortsida.

Storebror fiskar upp boken igen, fan, han är ruskigt smart ibland den lille skiten, eller hade han läst boken, nej, han var fin lillebror, ja. Han lutar sig återigen tillbaka i hängmattan och fortsätter läsa i boken.

Någonstans avlägset hördes brummandet från en dammsugare och över det tjutet från en indian.

Han var fin lillebror, ja.

Och det svänger tycker jag själv. SHIT!

Av T.L Stjerna 14 aug 2003 09:27